När jag steg in på förskolan i eftermiddags möttes jag av en förkrossad Sixten. Han var helt otröstlig. Han hade precis tappat sin andra tand och råkat svälja den. Jag undrade om han var ledsen för att han tappat tanden eller för att han råkat svälja den. Han hulkade fram att det var för att han svalt den.
Hans kompisar var helt fantastiska mitt i all gråt och allt blod. De fick honom att skratta och till slut kunde vi åka hem.
Nu har en glugg som heter duga och är ganska nöjd med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar