Sista skolveckan innan sommarlovet händer det mycket. Det är intensivt, men roligt. Man suger ur det sista av tiden man har tillsammans innan man går på sommarlov, eller i niornas fall - ger sig av till andra skolor.
Det är speciellt med niorna. Man kommer sina barn nära, och den sista tiden vill man verkligen ta vara på. Som traditionen säger på Liljestensskolan var det i tisdags supé. Alla nior var uppklädda till tänderna och det bjöds på god mat och underhållning innan det var dags för disco.
När jag kom till jobbet i onsdags hade niornas handledare, som städat efter supén, pyntat arbetsrummet med ballonger. Så fint!
I fredags var det så dags för skolavslutning. Förr var det en glädjens dag, på den tiden då man inte hade nior varje år. Men nu känns det verkligen delat. Man är glad för att sommarlovet är nära, samtidigt som det är så sorgligt när man måste säga hej då till alla nior. Men ändå finns känslan där när man vaknar på morgonen. Känslan av ledighet och sommar.
I år hade jag bara fyra nior. Men det var inte så bara kan jag säga. I den lilla undervisningsgruppen blir vi så tajta. Vad vi har slitit under dessa år. Jag har tjatat, hotat och mutat. Det har, bokstavligt talat, varit blod, svett och tårar. Men framför allt har vi skrattat, kramats och skapat oförglömliga minnen tillsammans. Jag fick så fina avslutningspresenter av de fyra. Det värmer ett slitet lärarhjärta.
När jag kom hem bytte jag om till springkläder och gav mig ut på en springtur. Jag sprang ur mig ett helt läsår. Ett av de tuffaste jag haft sedan jag började jobba som lärare. Det kändes så skönt!
Lagom tills jag duschat och gjort mig i ordning sprack solen igenom molnen och jag och Jesper satte oss ute på altanen och åt smörgåstårta för att halv-fira min semester.
Igår vakande jag efter nio timmars utmärkt sömn. Solen sken och jag gav mig ut på en springtur i det fina vädret.
Resten av dagen låg jag i solstolen. När jag blev rastlös gick jag och gjorde lite trädgårdsarbete. Så höll jag på ända tills det blev dags för middag.
Jag tände grillen och fixade mat medan Jesper klippte gräset.
Idag vaknade jag och hade ont i halsen. Jag styrketränade ändå och tänkte att antingen tränar jag bort det eller så bryter det ut. Som det känns just nu så vart det det sistnämnda.
Efter att ha duschat och gjort mig i ordning åkte jag till stan och uträttade ärenden. När jag kom hem gick jag ut och grejade lite i mina planteringslådor. Rensade ogräs och kupade mina potatisar. Jag förknippar kupning med min morfar. Så idag har jag saknat honom lite extra. Jag tror att han hade godkänt min livs första kupning. Jag gjorde i alla fall ett ärligt försök.
Det glädjer mig också att se att mina pioner ger mig två blommor i år, fastän jag planterade om dem två gånger i våras.
I eftermiddags hämtade jag hem Sixten från sin pappa. Fastän han bara varit där sedan i fredags känns det som en evighet. Som jag längtat efter honom!
Imorgon gör jag min sista arbetsdag innan jag går på sommarledighet. Sixten och mamma ska åka till min syster i Småland. På tisdag lämnar mamma och Karin honom hos Daniel, och Sixten är åter hos mig på onsdag. Men sen så! Då har vi ledigt tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar