Sedan sist har sommarvärmen vi hade på besök försvunnit, men tiden går ändå. Och tiden går så himla fort.
Sixten har börjat i fotbollsskola. Han var så taggad innan den första träningen. Gullunge.
Sixten har varit inne i en arghetsperiod utan gränser. I sådana perioder glömmer jag bort att de går över. Men det gör de ju. Och så gjorde även denna.
Nu när vårt projekt landet är klart och min hosta äntligen försvunnit har jag börjat springa igen. Det är såklart asjobbigt efter det långa uppehållet, men jag vet ju att det kommer bli lättare. Så jag springer på.
Sixten har haft en kompis här på lek. Den första som inte är Stella. Det var en stor sak. Precis som alla första gånger man gör något.
När livet går i 180 är det viktigt att stanna upp och vara glad för allt man har. Att jag får vakna upp mellan mina fina killar är en sådan sak. Lyllo mig.
Sixten och jag har sått grönsaker och satt potatis i vårt nya land. Vi hoppades att det skulle locka tillbaka lite värme, och det verkar ju som det fungerade.
Det bästa med Sixtens fotbollsträningar är att jag fått umgås med min kusin och med Lena. I onsdags fick jag även rycka in som barnvakt då David följde med Stella på toa.
Efter Sixtens lilla arghetsperiod följde av en goshetsperiod. Han vill vara nära nära hela tiden. En kväll kunde han inte sova om inte jag var bredvid. Jag var tvungen att jobba så jag fick sätta mig i sängen med datorn i knät. Båda nöjda så.
Jag såg verkligen fram emot helgen. De två senaste fredagarna har Sixten varit hos Daniel, så det här är den första helgen på ett tag som vi haft en hel-helg.
Vi har kluvit ved, haft lek-date:er och grejat i trädgården.
Jag har fått allt gjort som jag tänkt mig och är redo för en ny arbetsvecka. Den sista femdagars-veckan innan sommarlovet. Hur galet är inte det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar