torsdag 6 juli 2017

Semesterns första veckor

Det blev en skakig start på semester, skulle man kunna säga. Sixten visade sig från sin sämsta sida, och mitt tålamod tog slut flera gånger om dagen alla dagar. Det var verkligen jättejobbigt och jag tänkte "att det här kommer inte att gå". Men så en dag vaknade Sixten och var på sitt allra bästa humör och sedan dess har han varit sitt vanliga underbara jag.

Det är allt bra skönt att vara ledig. Att slippa morgonstressen är det bästa. Och att vi gör det vi känner för. Att vi har all tid i världen för sådant där som stressar mig annars; städa, tvätta, åka och handla. Jag kan inte med ord beskriva vad jag uppskattar att få en perfekt balans mellan måsten och att bara vara.

Förra veckan åkte vi till stan där vi mötte upp Lena och hennes barn för lite lekplatshäng. Alltså, lekplatser är ju ett bra ställe att träffas om man vill ha chansen att få prata någorlunda ostört. Barnen lekte bra själva så jag och Lena kunde prata ikapp lite.


När jag tittar i min kamerarulle ser det ut som det är en kanonsommar. Men alltså, jaja solen skiner då och då. Men det syns inte på bilderna att det blåser iskalla vindar i halv storm var och varannan dag. Jag saknar värmen. Jag har inte ätit frulle ute en enda gång i sommar. Jag vill ju liksom inte riskera att dö av köldskador. Jag är såklart tacksam för att det inte regnar, för vi är ute mycket trots att det inte är varmt.


I måndags hoppade jag och Sixten på min cykel och gav oss ut på en liten tur. Vi stannade till på kyrkogården och tittade till pappas grav.


Sen gick vi för att titta på min morbrors maskiner, och då fick vi se att Elisabeth var hemma. Och vilken tur då att det var dags för förmiddagskaffe. Vi passade också på att gosa med kattungarna innan vi trampade hemåt.

På eftermiddagen packade vi in oss i bilen och åkte till Lerdala där vi hälsade på min arbetskamrat Mathilda. Det blev kaffe och fruktfat, studsmattehoppande, promenad och lek på lekplats.

Idag vaknade Sixten klockan 5 och tyckte att dagen skulle börja då. "Solen skiner, då går man upp." För mig var det dock segt. Vi höll låda så pass att Jesper vaknade och blev klarvaken. Men upp kom jag till slut och efter frullen åkte Sixten och jag och besiktigade bilen.

Vi fick världens bästa besiktningsman. Han berättade i detalj vad han gjorde och svarade på alla Sixtens frågor. Sådana människor är guld värda för mig. Jag ville ge honom en kram och en guldstjärna. 


Jag släppte av Sixten hos Stella, men han blev inte långvarig där. Hon var på ett synnerligen dåligt humör, så Sixten ville åka hem. Istället höll han mig sällskap ute i solen och lekte med sina maskiner.



Lagom till lunch kom Karin hit. Vi grillade hamburgare innan vi gick ner till sjön och badade. Ljuvligt väder idag och då gäller det att ta tillvara på varje minut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar