Jag trodde naturligtvis att det var ett litet spratt Sixten spelade mig när han vaknade klockan 5 imorse. Men icke. Han var pigg som en mört och tyckte vi skulle gå upp, fastän jag visade honom att det var mörkt ute.
Vi gav oss ut på en tidig morgonpromenad. Friskt och härligt, och hur skönt som helst för en trött mamma som jag var idag.
Alltså Sixten är som bekant en vildpastill. Och nu var det ett tag sedan vi gick en morgonpromenad, vilket innebar att han tyckte det var svårare än vanligtvis att sitta stilla. Men vi jagade Pokémoner och sjöng och Sixten hörde sitt eget eko. Maaaj gaaad, vad högt han skrek. Jag kunde inte låta bli att skratta. Samtidigt som jag höll för öronen.
Det var på sätt och vis bra att Sixten vaknade snortidigt eftersom han då var redo att ta sin vila redan klockan 10. Vi skulle vara på dop klockan 13 och det var perfekt att han vilade innan det.
Idag var det dags för fasters lilla minimajs Harry att döpas och jag har fått den stora äran att vara fadder till det lilla gossebarnet.
Efter dopet bjöds vi på god mat och gudomligt fika. Johanna hade gjort allting själv, och ja.. den tjejen är bra på precis allt.
Sixten och Stella är så himla söta ihop. De håller verkligen låda och triggar upp varandra så pass till den milda grad. Det säger personalen på förskolan också. Men jag tänker att det är fantastiskt härligt! Jag hoppas att de kommer vara bästa kompisar hela livet och hjälpa varandra i alla lägen. Att Stella kan tolka tjejers konstiga spel i tonåren (om han vill ha en tjej vill säga) och att Sixten kan göra detsamma för henne (om hon vill ha en kille).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar