Surpiller

Idag var det en av mina elever som varit i slagsmål precis innan han kom till mig. Det är andra gången på två veckor. Jag kände att jag var tvungen att säga något, fast jag inte är hans ”riktiga” lärare. Jag menar, killen är åtta år.
- Har du varit i slagsmål?
- Ja.
- Vad gjorde du då?
- Jag sparkade Kalle. Jag sparkade Kalle på benet. Jättehårt.
- Men näe. Varför då?
- För att han sparkade min kompis.
- Men då ska ju inte du vara lika dum och göra samma sak.
- Jag blir sur.
- Ja, det förstår jag. Men jag vill inte att du ska vara sur. Det är väl inget roligt?
- Jag vill vara sur. Jag käkar surpiller till frukost så jag ska vara sur.
Jag blev så himla full i skratt åt honom där han satt assur med armarna i kors.
- Du är kakig också, sa jag.
- Ja.
- Har du ätit kaxpiller också eller?
- Nej det har jag inte, säger han och kan inte låta bli att le.
Det slutade med att han bestämde att han ska ta med surpiller till mig imorgon för han tycker att jag behöver det. Det tog jag som en komplimang. Han lovade att han inte skulle sparka någon eller hamna i slagsmål igen, utan vara glad och trevlig. Söta unge.

Andréa messade och frågade om jag ville träffas. Jag ändrade lite i mina eftermiddagsplaner och åkte och fikad med henne efter jobbet. Det är så roligt att vara med Andréa för vi tänker så olika. Hon utmanar mig att tänka på saker och ting på ett annat sätt. Det är nyttigt.

Micro – check

Plantera blommor i mina nya krukor – check