Den här veckan har känts så sjukt lång. Den har liksom inte velat ta slut. Så när fredagen igår äntligen infann sig, firades detta med att dricka kaffe på Ströget hela eftermiddagen lång. Lena, Jonna och jag satt och pratade om stora kommande förändringar som stundar för oss alla tre. Pirr i magen. Ont i magen. Fniss i magen. Bra att vi har varandra. Och andra.
Jonna visade även en snarlik imitation av Roger i Bonde söker fru. Jag höll på att skratta ihjäl mig. Om jag kunde imitera Magnus från förra året, så kan Jonna göra Roger detta år. Nästa gång ni springer på Jonna får ni be henne visa er. Det var så himla bra.
Jonna visade även en snarlik imitation av Roger i Bonde söker fru. Jag höll på att skratta ihjäl mig. Om jag kunde imitera Magnus från förra året, så kan Jonna göra Roger detta år. Nästa gång ni springer på Jonna får ni be henne visa er. Det var så himla bra.
Maria kom och avlöste Jonna och Lena. Fast vi bor i samma stad har jag och Maria inte träffats på väldigt väldigt länge, förutom på Björnes vill säga. Maria och jag pendlade ihop till Karlstad förra hösten och det hände alltid något på våra resor. Vi övervägde båda att ta en extra livförsäkring. Så igår pratade vi nära-döden-minnen. Som när vi var jättejättenära att bli prejade av en långtradare.
Innan vi skildes åt hade vi konstaterat att tyg är det nya glas, att inredning borde vara roligt men inte alltid är det och att jag är en scout av det nyare slaget.
Innan vi skildes åt hade vi konstaterat att tyg är det nya glas, att inredning borde vara roligt men inte alltid är det och att jag är en scout av det nyare slaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar