Klockan tre i fredags eftermiddag ringde min chef och informerade mig om att jag inte alls är ledig denna vecka, vilket han sa i tisdags. Studiedagar måndag och tisdag gäller. Samtidigt som jag blev besviken kände jag att jag gärna jobbar så mycket som möjligt med tanke på att pengarna flyr mitt konto.
Jag började dagen med att åka en sväng till Töreboda eftersom mamma skulle till tandläkaren. Och för att hon skulle slippa åka hem igen och plocka upp mig så följde jag med. Harry Hole, polisen i boken jag läser, följde också med och höll mig sällskap. När mamma var klar, vilket var alldeles för snart, tyckte både jag och Harry, åkte jag till gymmet. Min kropp är inställd på lunch klockan 11 och det är tydligen Karls också. Så vi beslutade oss för att luncha innan jag begav mig till Tuna och seminariet om Läraretik som väntade där. Det är fantastiskt roligt att lyssna på föreläsningar som hålls av personer som jobbar för Lärarförbundet och/eller Lärarnas Riksförbund. De sätter läraryrket på universums högsta häst som befinner sig på universums högsta piedestal. Det är sådana här föreläsningar man matades med på universitetet. Jag kände mig riktigt hemma. Jag kan inte låta bli att le när jag hör på dem. Bara så ni vet så vilar mina elevers liv och framtid i mina händer, jag sätter djupa spår i deras liv, jag påverkar hur samhällets framtid ska bli genom min påverkan på eleverna. Jag, som inte ens kommer ihåg vart jag parkerat cykeln. Du milde.
På vägen hem stannade jag till hos mormor. Jag gick på skattjakt på hennes vind och nu har jag helt plötsligt tallrikar i min ägo. Gött mos ska jag äta på dem.
Jag började dagen med att åka en sväng till Töreboda eftersom mamma skulle till tandläkaren. Och för att hon skulle slippa åka hem igen och plocka upp mig så följde jag med. Harry Hole, polisen i boken jag läser, följde också med och höll mig sällskap. När mamma var klar, vilket var alldeles för snart, tyckte både jag och Harry, åkte jag till gymmet. Min kropp är inställd på lunch klockan 11 och det är tydligen Karls också. Så vi beslutade oss för att luncha innan jag begav mig till Tuna och seminariet om Läraretik som väntade där. Det är fantastiskt roligt att lyssna på föreläsningar som hålls av personer som jobbar för Lärarförbundet och/eller Lärarnas Riksförbund. De sätter läraryrket på universums högsta häst som befinner sig på universums högsta piedestal. Det är sådana här föreläsningar man matades med på universitetet. Jag kände mig riktigt hemma. Jag kan inte låta bli att le när jag hör på dem. Bara så ni vet så vilar mina elevers liv och framtid i mina händer, jag sätter djupa spår i deras liv, jag påverkar hur samhällets framtid ska bli genom min påverkan på eleverna. Jag, som inte ens kommer ihåg vart jag parkerat cykeln. Du milde.
På vägen hem stannade jag till hos mormor. Jag gick på skattjakt på hennes vind och nu har jag helt plötsligt tallrikar i min ägo. Gött mos ska jag äta på dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar