När jag och Andréa var på stan i förrgår var vi uppe i lägenheten en snabbis. Andréa var nyfiken och jag ville titta efter de borttappade skruvarna. När vi kommer dit är dörren upplåst och jag tänker att Micke kanske är där och grejar. Jag går in och ropar ”Ho ho!” Men jag fick inget svar så jag tänkte att han kanske varit där och glömt låsa. Jag tittar in i sovrummet och där står en vilt främmande man. ”Andréa, det står en man i sovrummet”, viskar jag. Han stod och målade fönster och jag kom genast att tänka på att det stod en professionell målare i det rum där jag, amatören, håller på att måla om. Jag funderade på att be honom fortsätta med att måla väggarna när han var klar med sitt.
När Andréa och jag har förflyttat oss till vardagsrummet knackar det på dörren. ”Kom in!” ropar jag. Jamen då uppenbarar sig en målare till. Näe, inte en till. Vem driver med mig? Jag sneglar på Andréa och ser hur hon flinar och försöker hålla sig för skratt. Hon sneglar på mig och ser att jag gör detsamma. ”Finns det en målare här?” undrar mannen i dörren. ”Nej, det finns två” tänkte jag och syftade givetvis på mig själv också. Vi lämnade snabbt de båda målarna att beskåda mitt mästermåleri.
När Andréa och jag har förflyttat oss till vardagsrummet knackar det på dörren. ”Kom in!” ropar jag. Jamen då uppenbarar sig en målare till. Näe, inte en till. Vem driver med mig? Jag sneglar på Andréa och ser hur hon flinar och försöker hålla sig för skratt. Hon sneglar på mig och ser att jag gör detsamma. ”Finns det en målare här?” undrar mannen i dörren. ”Nej, det finns två” tänkte jag och syftade givetvis på mig själv också. Vi lämnade snabbt de båda målarna att beskåda mitt mästermåleri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar