Veckans första dag

Jag brukar alltid parkera bilen på gatan här nere eller på den reserverade parkeringen. När jag gick ner imorse passerade jag gatan och insåg att jag inte parkerat där. Men när jag kom till den reserverade platsen stod inte bilen där heller. Va fan, tänkte jag. Jag har blivit dement. Jag stod länge och tittade på längan med bilar. Längan, där min bil också borde stå. Jag vände mig om och kollade gatan. Vart parkerade jag igår? Shit. Har nån snott bilen?

Jag började fundera på vem som skulle kunna hjälpa mig ur denna pikanta situation. Jag hade inte tid med sånt här. Sen såg jag den stå parkerad längre bort. Vem skämta med mig aprillo?
Innan jag kom på att det var Svenne som använt och sedermera parkerat bilen på ett för mig okänt ställe, hade jag redan börjat fundera på sjukanmäla mig från jobbet. Vad skulle det bli för dag, det här? My Lord.

Jag har lovat mig själv att denna vecka inte ska bli som förra. Jag var dödstrött och dessutom tränade jag inte en enda gång. Jag brukar kunna tvinga mig själv, men jag lyckades inte masa mig dit. Jag var helt slut. Men jag vet att jag kommer in i en ond spiral om jag inte tränar. Jag blir depp när jag inte rör på mig och då blir ju ingenting bättre. Förra veckan sket jag till och med i att tända ljus, vilket jag gör varje kväll. Det är mitt lilla vardagslyx.
Nu sitter jag här på veckans första dag. Jag har varit på gymmet. Och jag har tänt alla ljus.