Karin började det nya året med att hennes bilruta av okänd och oförklarlig anledning åkte ner och stannade där. Det är kallt att köra med rutan nere i dessa tider. Därför har den stått i mammas garage sen nyårsdagen. Mamma kom hem från götet igår och det första hon gjorde imorse var att ringa till Volvo. Hon kunde komma ögona böj, och eftersom jag har mammas bil så fick jag åka och hämta henne på Volvo när hon lämnat bilen. Man kan undra varför inte Karin fixar detta själv. Jag antar att det beror på att hon bor i världens ände Töreboda och att hon jobbar.
Jag hämtade i alla fall mamma och sen hade hon några ärenden på stan. Jag följde med henne. Fast jag skjutsade hem mamma igår kväll och stannade hemma och åt kvällsmat och under hela tiden pratade konstant, så kände jag att jag inte fått nog. Så jag följde med och berättade det ena efter det andra. Jag har så mycket att berätta när vi inte pratat på ett par dagar, att jag berättar om flera saker samtidigt. Jag byter ämne mitt i en mening, för att sedan återkomma mitt i en annan mening. Det är som jag jonglerar med saker jag vill säga. En vacker dag kommer hennes öron att falla av, och då kommer jag väl få dem inslagna i ett fint paket. Så jag kan beskåda vad jag ställt till med.
Vi avslutade vår lilla tur med en varm fika på Ströget. Det var lika mysigt som alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar