Frystorkad

Oh my God, jag har frystorkat. I ansiktet. Det är som en kycklingfilé eller en korv som legat i frysen för länge. Eller om man inte varit noga med att plasta in fisken som man lagt i frysen. Det var -12 grader när jag gick ut och gick en promenad när jag kom hem från jobbet. Jag fick hålla ett bra tempo för att hålla värmen uppe, men när jag kom hem efter en och en halv timme hade håret, halsduken och kragen på jackan frusit till is av min andedräkt. Och min stackars lilla hud. Jag funderade på hur jag ska göra nästa gång för att undvika denna frystorka. En idé jag fick var att vira in ansiktet i plastfolie, precis som en fiskfilé. Men så kom jag på att det kan bli svårigheter att andas. Däremot skulle jag förmodligen skrämma slag på alla jag möter. Det är ju en bra sak. Jag är lite rädd att bli våldtagen när jag är ute och går ensam på kvällen. Men om jag var insvept i plastfolie skulle jag inte behöva spela utvecklingsstörd varje gång jag fick möte.

Kylan till torts, promenaden var klart värt det. Det var jätteskönt att rensa huvudet med lite frisk luft. Jag var ensam och lät till och med bli att lyssna på musik. Jag tvingade mig att umgås med mig själv. Det var inte fy skam. Jag vart så förbannad, ja så förbannad att jag blev helt varm, på jobbet så jag var tvungen att reda ut det hela.

När jag kom hem från min promenad duschade jag i vanlig ordning. Jag börjar bli väldigt trött på mitt duschdraperi. Det gör närmanden på mig. Slickar sig mot min rygg. Det är obehagligt. Jag måste göra något åt det. Jag skulle vilja investera i glasdörrar. Det får jag skriva upp på min lista.

Idag har jag förgyllt min långa arbetsdag med en lunch med Emil. Det är så roligt att vi tagit upp kontakten igen. Vi var jättebra vänner på högstadiet och när han sen flyttade till Skara så gled vi ifrån varandra. Så en bra sak med att jag fått jobb i Skara är att vi nu kan träffas allt som oftast. Det gillar jag.