TGIF

Min arbetsvecka och helg kunde inte ha slutat respektive börjat på ett bättre sätt. Jag och Lena lagade god mat och drack rödvin, pratade igen det mesta vi missat och skrattade precis lika mycket som vi brukar. Vi tittade på Let's Dance och jag fick lägga band på mig för att inte prata bort hela programmet. Jag har verkligen saknat henne, saknat oss. Det var lättare att träffas när jag bara jobbade 50% och hon var sjukskriven. Nu jobbar vi 100% båda två, och då är det banne mig inte lätt att få till det.

Lena och jag var båda förundrade över det faktum att jag inte gick hem förrän kl 23. Herregud, det är ju nästan morgonkvisten för mig. Men det var så trevligt där i soffan och jag trivdes rätt bra. Jag glömde nästan bort att jag blev trötters tös. Men när jag började lyfta på luggen, vilket jag gör när jag är trött - antagligen för att jag tycker att det är störigt att ha något i pannan då, tänkte jag att det kanske var dags att dra mig hemåt.

Idag tänkte jag ta mig ut och känna på luften lite granna. Jag sitter inne hela dagarna. Jag känner mig instängd. Jag måste komma ut. Det är så mörkt när jag kommer hem, och jag är inte vidare sugen på att gå ensam i Mariestads mörker. Men det blir snart bättre. Jag har redan flyttat fram timern på lamporna två gånger. Det innebär att det blir ljusare och ljusare. Tur är väl det. Annars skulle det ju vara något fel på jordens lutning och rotation. Ho ho! Det är snart vår ju!