Idag fick Karl mig fnissig. Precis exakt sådär som han fick i våras varje gång jag varit där och druckit kaffe. Jag vet inte vad det blir. När jag gick därifrån i eftermiddags gick jag och skrattade för mig själv. Åt saker som vi pratat om. Åt dumheter jag hittat på.
Han gav mig även årets första riktiga asgarv. Eller, det kom när jag skulle berätta om den gången Karin och jag kapade ved och jag trillade bakåt, la mig raklång på rygg med en stock på magen och var nära att dra huvudet i kapklingan. Jag skulle berätta om Karins min och reaktion, men jag fick inte fram ett ljud. Karl satt på andra sidan bordet och bara tittade på mig. Han tyckte inte att det var lika roligt. Kanske för att han inte förstod vad jag sa.
På förträffligt bra humör slirade jag bokstavligt talat till Ica där jag blev vänd ryggen. Nästa gång. Då får hon passa sig. Flamingo.
Han gav mig även årets första riktiga asgarv. Eller, det kom när jag skulle berätta om den gången Karin och jag kapade ved och jag trillade bakåt, la mig raklång på rygg med en stock på magen och var nära att dra huvudet i kapklingan. Jag skulle berätta om Karins min och reaktion, men jag fick inte fram ett ljud. Karl satt på andra sidan bordet och bara tittade på mig. Han tyckte inte att det var lika roligt. Kanske för att han inte förstod vad jag sa.
På förträffligt bra humör slirade jag bokstavligt talat till Ica där jag blev vänd ryggen. Nästa gång. Då får hon passa sig. Flamingo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar