Idag när jag åkte hem från jobbet körde en polisbil upp bakom mig. Min första tanke var givetvis "hur fort kör jag?" Min andra var "när drack jag senast?" Min tredje var "shit, jag har inte satt på det nya skattemärket." Men polisen verkade ha viktigare saker att göra än att stoppa mig just idag. Så jag kunde andas ut. Det fick mig dock att inse att det faktiskt vore bra att sätta på det där märket. Men jag har inte gjort det än. Det kommer. Måste bara tvätta bilen först.
Idag har varit en dålig dag. Det kan ha att göra med att jag vaknade kl 4 och jag kunde givetvis inte somna om. Satan. Alla dessa föräldrasamtal förvirrar mig också. Jag tappar fokus. När jag satt i lärarrummet, på vad jag trodde var min lunchrast, kom mina elever och sa att vi börjat för en kvart sen. Näe. Jaha. Det är tydligen tisdag idag. Jag trodde det var onsdag där ett tag. Åh! Till på köpet har jag förlorat min favoritpenna. Cissi! Min turkosa fina stiftpenna. Det är den andra i sitt slag som jag förlorar ju..
Mitt enda skratt fick jag när jag var hos Karl och drack kaffe. Det började redan innan jag kommit in, när jag fick se mina bilspår som ledde rakt in i häcken. För att vara på den säkra sidan gick jag till Karl. För att slippa backa ut från uppfarten och göra samma misstag på mindre än en vecka.
För att få dagen att kännas lite bättre beslutade jag mig för att göra mina äckliga fötter lite fina med hjälp av nagellack. Min högra ringtå är en exakt kopia av pappas tår. När jag skulle hälsa på honom på sjukhuset en gång hade jag glömt vilket rumsnummer han låg på, men fick se ett par fötter i ett rum och kunde identifiera honom. Jag blir varm i själen när jag ser pappa så tydligt i mig själv. Trots att det har med fötter att göra.
På tal om att sakna. Jag längtar efter mitt lilla busfrö, mitt hjärta. Jag längtar så jag tror jag dör. Han har nog glömt mig nu.
Idag har varit en dålig dag. Det kan ha att göra med att jag vaknade kl 4 och jag kunde givetvis inte somna om. Satan. Alla dessa föräldrasamtal förvirrar mig också. Jag tappar fokus. När jag satt i lärarrummet, på vad jag trodde var min lunchrast, kom mina elever och sa att vi börjat för en kvart sen. Näe. Jaha. Det är tydligen tisdag idag. Jag trodde det var onsdag där ett tag. Åh! Till på köpet har jag förlorat min favoritpenna. Cissi! Min turkosa fina stiftpenna. Det är den andra i sitt slag som jag förlorar ju..
Mitt enda skratt fick jag när jag var hos Karl och drack kaffe. Det började redan innan jag kommit in, när jag fick se mina bilspår som ledde rakt in i häcken. För att vara på den säkra sidan gick jag till Karl. För att slippa backa ut från uppfarten och göra samma misstag på mindre än en vecka.
För att få dagen att kännas lite bättre beslutade jag mig för att göra mina äckliga fötter lite fina med hjälp av nagellack. Min högra ringtå är en exakt kopia av pappas tår. När jag skulle hälsa på honom på sjukhuset en gång hade jag glömt vilket rumsnummer han låg på, men fick se ett par fötter i ett rum och kunde identifiera honom. Jag blir varm i själen när jag ser pappa så tydligt i mig själv. Trots att det har med fötter att göra.
På tal om att sakna. Jag längtar efter mitt lilla busfrö, mitt hjärta. Jag längtar så jag tror jag dör. Han har nog glömt mig nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar