Söndagsgöra

Jag hoppade in i bilen och åkte ut till Jula i förmiddags. Av flera anledningar. Främst var det för att bilen sa till mig igår att den behöver olja. Jag vet inte hur man fyller på. Det är pinsamt. Men sant. Jag skulle säkert klara det, men eftersom jag aldrig gjort det kände jag att jag behövde Svennes hjälp. Han sov när jag kom så jag satte mig för att göra en av de andra anledningarna. Den tystaste anledningen.

Det går åt höst. Det innebär att jag snart måste gå från kjolar och shorts till byxor. Eftersom jag är inte är längst i stan är de flesta byxor för långa. Så mina två nya byxor klipptes av och syddes upp så de passar mina bens längd. Och därmed kan det nu bli byxväder om det vill. Inte för att jag vill det men.. jag är redo.

Jag passade på att tvätta bilen också. Det är inte gjort på hela sommaren. Om man inte räknar alla skyfall som tvättat bort det mesta av pollen och dammet. Jag tycker att det är fasansfullt tråkigt att tvätta bilen. Jag kan inte förstå varför. Jag som tycker att det är så roligt att städa och diska. Men tvätta bilen. Nej, det tilltalar mig inte.

Jag är som sagt inte så värstans lång, så jag måste stå på en pall för att nå upp på biltaket. Nu är den ren och fin. Det finns inte längre någon djurkyrkogård på fronten av bilen. Inte för att det stört mig. Jag är ju ingen djurvän. Men det finns det ju de i min närhet som är.
Jag har även uppmärksammat att det är rivmärken i lacken vid dörrhandtaget på förardörren. Det ser ut som jag desperat försökt klösa mig in i bilen. Dessa naglar. Men med lite lack var det åtgärdat. Billack alltså. Inte nagellack.

Innan jag åkte hem tittade jag på när Svenne tog sig an oljan; kollade stickan och sedan fyllde på. För att lära mig. Precis som när jag tittade på när mannen på verkstaden lärde mig hur jag fyller på vatten. Och tur att jag inte försökte mig på det här själv. För jag hade hällt oljan i hålet där stickan sitter. Inte helt rätt, sa plutten. Men nu vet jag.