Jag har väldigt svårt att hitta en balans mellan att vara sambo/mamma och lärare. De här två veckorna har ju Daniel varit hemma med Six, så då har jag kunnat gå all in på jobbet. Men ändå får jag dåligt samvete för att jag inte varit hemma när Sixten varit sjuk eller skolat in honom färdigt på förskolan. Det känns som jag inte räcker till. På någon front. Och det tar kolen på mig.
Aldrig förr har det väl känts så härligt med helg. Men även i denna fråga är det tudelat. Jag ser såklart fram emot att få vara med min lilla familj all vaken tid. Men jag ser också fram emot att kunna jobba ikapp, eller rättare sagt - jobba i förväg. Balansen. Och prioriteringar.
Den här veckan har jag två gånger kommit hem efter att Sixten gått och lagt sig. Jag har de flesta mornar varit på jobbet alldeles för tidigt enligt somliga. Men jag har också tagit mig tid att gå upp i ottan och sprungit tre gånger under veckan. Det finns inget som slår känslan efter en tidig och friskt springtur.
Imorse sken solen in på mina fina liljor medan jag åt frukost, och jag kände mig med ens lite lycklig.
Den här helgen ska jag försöka styra upp mitt liv. Det är mitt mål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar