De senaste

De här senaste tre dagarna har gått fasa fort. I fredags var Daniel jourledig så medan Sixten och jag var ute och gick vår morgonpromenad, åkte Daniel med husbilen till NTF för att prova ut en bilbarnstol som passar i den. 

Min tanke var att eftersom Daniel var ledig så skulle jag i godan ro få kunna greja inför kalaset innan hans kompis David kom hit för att de skulle greja med båten. Men då fick Daniel ett infall att vi skulle åka till Babyproffsen i Skövde för att haffa den sista svarta bilbarnstolen som passar i vår husbil. Ja, det är såklart jag som vill att den ska vara helsvart och det fanns bara en sådan kvar. Ska man köpa saker så ska man väl betala för det man vill ha? Jamen, så tänker jag i alla fall.

Och när vi ändå var i köpartagen (ja, alltså vi som har köpstopp) köpte vi ett stänkskydd till spisen, en cykelsits som Sixten skulle få i födelsedagspresent av mamma och Bengt A, och sist men inte minst en sulky. 

Det här med sulky har varit en sådan där sak som tagit upp mycket av min tankeverksamhet. Jag har lagt timmar på att googla, läsa recensioner, titta och fråga runt. Men min kravlista har varit så lång att jag inte hittat någon. Nu hittade jag en som uppfyller alla krav utom ett - det att Sixten ska kunna sitta åt båda hållen. Jag fick ge mig, för alla de andra kraven uppfylldes.

Redan på eftermiddagen var vi ute och provkörde lite här i trädgården, och Sixten trivdes fint. Jag tror helt ärligt att det bara är jag som har ont av att han sitter framåt, att jag inte kan se honom. Han var så glad och nöjd. Vi får väl se hur det blir när vi kommer ut på stan bland folk.

Daniel och David höll på med båten till klockan var 19.30. Så jag kunde inte greja i lugn och ro. Sixten satt och var galet onöjd medan jag stod och rullade chokladbollar. När jag plockade undan, plockade han fram och till slut så fick jag ge upp. Jag hade inte alls gjort det jag tänkt att jag skulle gjort innan jag gick och la mig i fredags. Men Daniel sa att han kunde fixa det medan jag var på gymmet så som igår.

För igår var det lördag och senast jag följde min lördagsrutin var på påskafton. Knappt att det är en lördagsrutin längre då va? Jag har inte varit på power på fyra veckor. Och det känns idag, kan jag säga. Jag kan inte böja mig ner utan att kvida.

När jag och Lena varit på gymmet åkte jag hem, duschade och åt lite snabbt innan Daniel, Sixten och jag åkte in till stan för att hämta tårtorna. Väl hemma igen var det bara att greja med det sista innan det var dags att byta om och gästerna kom.

Sixten hade 1-års kalas för min familj och släkt. Vi åt smörgåstårta, kakor och prinsesstårta med Babblarna på. Och Sixten fick så många och fina paket. Roligt för'n.

Sixten blev jättetrött vid 19.30, när han brukar gå och lägga sig, men han kunde inte somna. Vi fick ge oss och gå ner till gästerna igen. Men inte ens när de åkt hem kom han till ro. Vi gick och la oss tillsammans vid 22 men inte ens det fick honom att somna. Efter mycket om och men och skrik och tårar så somnade han. Tack vare att han varit uppe så länge sov han till 7.30 imorse. Det gjorde inte jag, bara för det. Jag vaknade av Sixten runt 6 när han ville komma över till oss, och sedan kunde jag inte somna om. Jag låg där mellan mina två killar. Daniel höll mig i armen och Sixten höll mig i håret. Mysigt, men ändå inte riktigt mitt drömscenario för att kunna somna om. Jag låg och läste bloggar och kollade Facebook och Instagram och lyssnade på de två sovande männen i mitt liv.

Vi låg liksom två timmar efter vårt ordinarie schema idag på grund av Sixtens sovmorgon. Det har gjort att den här dagen känts väldigt kort. Men vi har ändå hunnit med att göra mycket. Det viktigaste är dock att Daniel satt spärrar på de farligaste lådorna i köket. Annars har vi plockat i ordning efter kalaset, varit ute och grejat och varit en sväng nere hos mamma.