Vår lille solstråle fortsätter att vakna tidigare än tuppen. Tur att det ljusnar tidigare nu, eftersom våra morgonpromenader bara blir tidigare och tidigare. Idag var vi ute innan klockan slagit 7. Fördelen med att gå upp snortidigt är ju att dagen blir väldigt lång, men också att man får se soluppgången. Om det är klart väder vill säga. Och det var det imorse.
Till en början i alla fall. Glada i hågen gick vi ut och gick, men gick rakt in i ovädret skulle man kunna säga. När vi gått halva promenaden blåste det så till den milda grad att reflexskyddet blåste av vagnen. Hua mig.
Under förmiddagen dammsög jag lite på nedervåningen och när jag dammsög trappan upp vände jag mig och fick se: Sigge pigge on his way up!
Aldrig hänt förut, så därför fick jag hjärtat i halsgropen. Men wehey! Ett framsteg.
I eftermiddags kom mina syskon hit och åt semeltårta. Vi tjitttjattrade om allt och inget och helt plötsligt var det kvällen.
Jag känner mig redo för en ny vecka. Tvättkorgarna är tomma, huset rent, matlådor och smörgåsar är gjorda och badväskan packad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar