Bröd

Det finns inte så mycket nytt under solen att orda om. Vi ligger vid poolen och solar, badar, sover och läser. Vädret är inte helt 100 – det är inte fullsol och vissa dagar blåser det en hel del. Men vi letar upp lä och härdar ut.

Vi börjar få lite färg. Jag trodde att jag hade bränt mig, och frågade mamma under lunchen om jag var röd i fejjan. Hon lutade sig fram mot mig och studerade mitt ansikte noga innan hon sa:

- Njaee. Du är bröd.

Herrejävlar, vilket skrattanfall jag fick. Mamma med, när hon hörde vad hon sa. Det hon menade var att jag var rödbrun. Vi har gått och blivit så lata här att vi börjat göra sammansättningar av ord.

Såhär ser det ut på vårt hotell.

Dag 3

Idag har det varit väldigt varmt. Det kan bero på att det varit vindstilla. För första gången denna semester fick jag använda min svetthandduk. Ett säkert semestertecken.

Vi började dagen med att äta frulle ute i solen på terrassen.

Sen har vi legat vid poolen i princip hela dagen. Ömsom i solen, ömsom i skuggan. Vi gör några avstickare då vi går och äter eller kissar. Annars är det där vi har spenderat dagen.

Eller nej. Idag har jag badat i havet. Jag har inte kommit mig för innan, fast hotellet ligger precis i anslutning till. Jag tog med mig min snorkel och cyklop och tittade på de fina korallerna och de fantastiska fiskarna.

De är så färggranna. Både korallerna och fiskarna. Till och med maneterna är färglada. De är lila. Jag måste ner i plurret och spana fiskar mer innan jag åker hem. Nu har halva tiden gått. Stopp och belägg säger jag.

Dag 2 - Alla Hjärtans

Vi har det bra här nere mamma och jag. Vi ligger vid poolen och solar, latar oss och läser.

Inatt har jag sovit väldigt dåligt på grund av hosta, vilket gjort att jag sovit en stor del av dagen.

Idag har jag fått med mig mamma ner i poolen och badat. Den är uppvärmd, så det gick fint.

Efter lunch och middag utforskar jag och mamma dessertbordet. Vi provar nya saker varje gång. Ibland går hon, ibland går jag och så delar vi. De flesta saker är inte så goda som de ser ut, och då puttar vi dem åt sidan och tänker att nu vet vi det. Något säger mig att vi kommer tröttna på dessa godsaker ganska snart.

På hotellområdet finns dessa små palmer. Varje gång jag går förbi tänker jag att jag är Stora jätten Gluffs-Gluffs.

Då tar jag jättestora steg, det ser ut som jag bajsat på mig, viftar med armarna och så säger jag till mamma: Här kommer Stora jätten Gluffs-Gluffs! Mamma tittar på mig och ser inte alls förvånad ut.

Idag är det ju Alla Hjärtans Dag. För exakt ett år sedan hyrde vi bil och åkte runt på Gran Canaria. Idag äter vi Valentin-inspirerad buffé.

Puss puss på Alla Hjärtans Dag.

Dag 1

Jag var lite spänd på vädret när jag vaknade imorse. Men när jag drog undan gardinen möttes jag av denna fantastiska syn. Vi har havsutsikt från vår balkong, och vrider man huvudet lite åt vänster ser man det stora poolområdet.

Strålande solsken och inte ett moln på himlen.

Jag skuttade in i duschen och gjorde en grundlig rengöring med peeling och hela köret. Bort med vit död tråkig vinterhud. Hej bränna!

Vi gick och frukosterade från frukostbuffén och åt frulle ute i solen på terrassen. Sen har vi tillbringat resten av dagen vid poolen. Jag har solat, badat och läst bok. Mamma har gjort detsamma minus badningen. Vi utnyttjar också det faktum att vi bor och har betalat för all-inclusive. Därför har vi dessutom varit och kollat in hotellets gym. Bufféerna här går inte av för hackor.

Och just det! Satan i gatan vad nära jag var att halka omkull förut. Och vilken svordomsharrang jag hann dra innan jag insåg att jag skulle förbi stående på fötterna. Och så ett asgrav på det.

Nu har jag inspekterat min kropp efter dagens solande och kan sammanfatta det hela med att det syns vart jag varit slarvig med att smörja.

Virrpannor på semester

Någon borde följt med oss och dokumenterat vår resa hit ner till Egypten. Man skulle kunna tro att vi inte varit ute och rest förut. Och jag tror inte att det är första gången jag tänker detta. Idag var det nog trots allt mitt fel. Det går troll i de här jäkla biljetterna.

När vi landat, fyllt i våra visum, gått genom passkontrollen och stod och väntade på vårt bagage slog det mig att plastmappen med biljetterna saknades. Varför ansvarade fortfarande jag för biljetterna när jag råkat lägga dem i pappersinsamlingen redan innan vi åkte? Egentligen gjorde det inte så mycket, då mamma hade en kopia i sin väska. Men det var själva plastmappen, reseplastmappen inköpt i Los Angeles, som gjorde att vi slog på stora trumman.

Nej, inte vi. Mamma. Det var mamma som slog på stora trumman och stegade fram till närmsta egyptier och förklarade att våra biljetter blivit kvar på andra sidan passkontrollen. Fel sida passkontrollen. Helt plötsligt var mamma och egyptier borta. Efter en liten stund kom de tillbaka och hade min plastmapp och biljetterna med sig. Hon hade fått gå tillbaka in, mot strömmen.

När vi satt på bussen frågade jag mamma varför hon håller på sådär och springer fram och tillbaka genom passkontrollen. Närmare bestämt tre gånger. Vem gör så? Sen garvade jag högt. Då kom mamma på att det ju egentligen borde varit jag själv som fått reda upp min soppa. Men jag menar, det är ju sådant här mammor är till för.

Väl på hotellet insåg mamma att hon glömt sin mobil på flygplanet. Vilka virrpannor. Och våra väskor som skulle köras ut av hotellpersonalen lyste med sin frånvaro i över en timme. Mamma såg dem från balkongen på en golfbil på andra sidan hotellområdet. Till slut slutade vi vänta och begav oss ut på en rekognoseringspromenad.

Det har varit igenmulet och blåsigt. Hoppas att vädret bättrar på sig.

Nu sitter vi i sängen och har precis avnjutit en jättegod buffé. Vi är lite trötta efter den tidiga uppstigningen och dagens bravader.

På Landvetter

Det var en tidig uppgång idag. Klockan ringde 3.48 och upp skuttade vi. Efter frulle styrde vi så kosan mot Landvetter. Vi har kikat i taxfree affärerna och shoppat lite grann.

Nu sitter vi och ska precis jämt gå på planet.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ledighet

Jag ställde klockan på tidigare för att hinna studa lite innan tentan. Så jag åt frulle, drack kaffe och knödde in det sista av svensk grammatik innan jag kastade mig iväg och skrev min tenta. Vi hade från 9.15 till 13.15 på oss, men jag var klar redan 10.30. Därmed hann jag gå och träna när jag kom hem.

Sen packade jag klart, lagade mat, pussades med Daniel. Därpå åkte jag ut och hämtade mamma. Vi påbörjade vår resa mot Egypten där och då. Vi gör ett litet stop i Partille där vi ska sova inatt, eftersom flyget går tidigt tidigt imorgon.

Här hos Bengt A bjöds vi på en god fördrink och tilltugg innan vi serverades en fantastisk god fisk-curry-vitlöksgryta med räkor och vin.

Först nu kan jag känna att det vankas ledighet. Guuud, så skönt det ska bli. Nu tittar jag på Mellon, dricker drink och äter choklad. Jag blir så bortskämd. Och detta är bara början.

Hotellfrukost och all-inclusive väntar mig en hel vecka framöver. Vädret i Egypten ser ut att vara sådär. Mulet och halvvarmt. Men vad gör väl det? Det är bättre än här. Och framför allt - jag har bara en jobbgrej nedpackad och miljöombyte är nog precis vad jag behöver. Näsblod var och varannan dag den här veckan och allt.

Fredagsmys

Idag har det varit en känslodag. Jag är så full av känslor. Så många olika känslor. Jag är orolig för bebben, jag är spänd inför tentan, jag är förväntansfull och glad över att snart åka på semester samtidigt som jag har separationsångest då jag ska vara ifrån herr P i en hel vecka och kanske mer därtill. Ja, jag är full av känslor.

Jag satt vid köksbordet med huvudet i händerna och sa till Daniel att "jag tror jag måste lätta på trycket. Jag tror jag måste gråta". Men efter lite klapp, kärlek och kram kändes det genast bättre.

Jag har packat färdigt och läst typ tre minuter till tentan. Men på kylskåpet sitter en liten påminnelselapp om verben. Så varje gång jag går förbi kastar jag ett getöga på det. Bra strategi.

Annars så har vi som vanligt tvättat och ätit tacos och bara passat på att vara.

Men nu ska jag hoppa i säng så jag är pigg och klar i knoppen imorgon.

Torsdagsräkor

Idag har jag tagit tag i både packandet och pluggandet. Jag har varit nere på stan och köpt lite grejor som jag ska ha med mig. Typ handsprit. Mycket viktigt. Jag har stått i valet och kvalet över vilka bikinis jag ska ha med mig, och tvingat mig själv att inte packa ner tre olika vita linnen när linneshögen är en halv meter hög. Det finns faktiskt gränser.

Jag har också pluggat grammatik. Eller jag har snarare haft en föreläsning för Daniel om att adverb inte kan böjas till skillnad från adjektiv. Att de finita verbformerna är presens, preteritum och imperativ, och de infinita är infinitiv, perfekt particip, presens particip och supinum. Att det finns sju definita pronomen och tre olika objektsformer. Ja, och så vidare. Daniel satt vid datorn och lät det gå in genom ena örat och ut genom andra. Jag vet inte ens om det gick in genom ena förresten. Men det kvittar.

Och eftersom det är torsdag har vi ätit räkmacka. Mysigt. Vi firar varje torsdag att det snart är helg. En dag kvar. Sen tenta. Sen lov.

Körigt och blodigt

Den här veckan är lite körig. Nationella prov, tenta på lördag (som jag för övrigt inte har läst något till sen i helgen), barnafödande, oroande, packande och allmän disträhet.

Daniel har kommit tillbaka till mig idag, och det känns skönt. Skönt med sällskap i dessa tider. Ikväll har vi varit och handlat och pratat ikapp oss. Jag började packa lite då mina tankar är någon helt annanstans och inte vill fokusera på grammatik. Men imorgon måste jag ta tag i pluggandet och packandet på allvar.

Och så undrar jag varför jag denna vecka blöder näsblod när jag tränar. Hur står det till med mitt blodtryck egentligen?

Måndagstankar i en halvfull säng

Det känns som det är något i min kropp som pyr. En sjukdom. Det har känts så några dagar nu. Som att det är en sjukdom i min kropp som pyr. Men jag kämpar och stretar emot. För jag kan inte bli sjuk nu. Det bara går inte för sig. Det är fysiskt omöjligt (ping Ananthi och Camilla). Inte den här veckan. Och inte nästa. Så jag ignorerar allt vad jag orkar. Att slappna av nu vore det dummaste. Då kommer det bryta ut. Så jag håller låda och jobbar och tränar allt vad jag kan. Helt slut är jag egentligen. Innerst inne. Men jag slappnar inte av.

Jag har bäddat ner mig i sängen. I min ensamhet. Jag har precis pratat med Daniel i telefonen. Sagt "godnatt, jag tycker om dig, sov så gott, ha en bra dag imorgon, puss puss, kram kram" och allt det där. Allt det där som är så 2010-2011. Fifan. Dit vill vi inte gå tillbaka.

Jag har bäddat Daniels sida av sängen. Gjorde det nu precis innan jag la mig. Det känns bättre då. Då förstår min lilla hjärna att det inte ska ligga någon där inatt och bala och knuffas. Ganska skönt nu när jag tänker efter. En natt med tyyyyssssnad. En natt utan gula fula osköna öronproppar.

Men jag är nervös! Herregud, vad jag är nervös för imorgon. Nationellt prov i svenska. Varför är jag nervös för det? Ja, inte vet jag. För att jag vill att mina elever ska göra bra ifrån sig kanske.

Nej, nu måste jag sova. Ska bara kissa först. Sjätte gången sedan jag kom hem från gymmet (kl 20.10).


- Posted using BlogPress from my iPhone

Söndag

I förmiddags skulle jag kolla en sak i taxfreekatalogen. Men jag kunde inte hitta den, trots att jag vet att jag tittade i den i typ tisdags. Det slog mig att den mycket väl kunde åkt med i pappersinsamlingen. Det hade väl inte gjort så mycket om det inte hade varit så att våra flygbiljetter låg däri. Jag fick gå ner till soprummet och leta fram biljetterna i pappersinsamlingen. Tur för mig att det bara är insamlingen en gång i månaden och att det inte är förrän imorgon.

Idag har jag annars ägnat mig åt att plugga inför min tenta. Jag fick ett skönt avbrott då jag gick och fikade med Lena Spena. Guuudars vad jag väntar på att hennes bebbe ska se dagsljus.

Nu sitter jag och har lite separationsångest då Daniel måste bo i Gudhem och ta hand sin hund i veckan.

Söndagsfukost

Jag vaknade pigg och utvilad klockan halv åtta imorse. Jag hade då sovit nio sköna timmar. Efter att ha legat kvar och dragit mig framför nyhetsmorgon en lång stund gick jag upp och duschade. Sen började jag greja med frullen och då kom Daniel upp. För en gångs skull åt vi inte frukost framför tv:n, utan satt vid köksbordet med tända ljus och delade på Göteborgsposten. Omelett, juice, kaffe och kiwi. Bra start på dagen.

Nu ska jag ta tag i tentapluggandet. Fifan, vad tråkigt. Men det är bara göra't.

Fredag

Vi har kastat oss på vår renbäddade säng i vårt renstädade hem och tagit helg. Vi ligger här med varsin iPhone och njuter av att arbetsveckan är slut. Alla måsten är gjorda; vi storhandlade igår, vi har städat, bäddat rent och tvättat idag.

Jag har även hunnit ner en sväng på stan och fixat en present till Bettan som fyller år imorgon. Jag råkade även köpa två tröjor, ett linne och ett par trosor till mig själv samt gjort av med en halv förmögenhet på apoteket. Men det bästa inköpet jag gjorde, som det känns nu, är flaskan med rödvin. Den ska jag öppna nu när vi ska laga tacos. Det har jag väntat på sedan förra helgen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ett minfält

Jag är inte så lätt att vara i närheten av. Jag är ett minfält förkroppsligad. Det spelar ingen roll att man går försiktigt. Poff, så smäller det. Och ingen blir mer förvånad än jag själv.

Jag exploderar i blint raseri. Jag kan inte kontrollera mig. Och jag kan inte heller stoppa dessa fullständiga raseriutbrott, för jag känner inte när de kommer.

Efteråt blir jag helt slut. Får ont i huvudet och skit. Måste göra AKUT-testet för att utesluta stroke.

Igår hade Daniel tagit den sista clementinen. En sådan liten skitsak. Och poff.

Daniel har lärt sig hur han ska göra. Först tar han all skit. Tittar storögt på monstret och undrar vart fan hans flickvän tagit vägen. Sen låter han mig vara ifred tills jag lugnat ner mig. Det tar cirka sju och en halv minut. Då kommer jag med svansen mellan benen. Daniel hånar mig lite och jag ber om ursäkt för mitt irrationella beteende och sen är det bra med det.

Ikväll har jag bjudit Daniel på en räkmacka som plåster på såret för clementin-insidenten.

Jag tror jag behöver semester. Vila upp mig och komma i balans. Och tänk vad lugnt och skönt han ska få det, herr P. Utan bitchen i huset.

- Posted using BlogPress from my iPhone