Det jular sig

Tänk att snart är det jul! Det är så mysigt att förbereda, vänta och längta. Jag tycker ju om att vara ute i god tid för att bara kunna njuta det sista innan julafton. I år har det bara flutit på - bättre än vad det gjort på många år. Det är så mysigt hemma nu, så det är svårt att åka till jobbet. Jag vill bara vara hemma.

Sixten och jag är tidiga med julgranen. Det beror främst på två saker; dels eftersom Sixten är hos sin pappa varannan helg känns december så kort, dels så brukar jag vara färdig med julklapparna tidigt.

Sixten har redan fått sin julklapp av oss, men när han igår fick veta att det ändå ligger en julklapp till honom under granen blev han så nyfiken så. 

Sixten är ljuständare nummer ett. Varje morgon, ja varje gång vi slår oss ner vid bordet för att äta tänder han. Han tycker att det är lika mysigt som jag. 

Lagom till första advent hade han med sig en adventsljusstake han gjort i skolan. Det är det sötaste jag sett länge. 

I helgen som gick bakade Sixten och jag pepparkakor. Det traditionsenliga pepparkaksbaket med mina syskon och alla barn får skjutas på framtiden. Men Sixten och jag hade en väldigt mysig stund. Hans tålamod är så mycket bättre nu när han är äldre och jag tröttnade innan honom. 

Säsongsstart

Igår var det äntligen dags för hockeyn att dra igång med en ny säsong. Som vi har väntat! Jag vet inte vem av oss som väntat mest, men vi var båda lika exalterade igår. Eller nej. Sixten var nog lie mer exalterad än jag, när jag tänker efter.

Till premiären hade det inhandlats både nya skydd och ny klubba, och Sixten såg verkligen fram emot att äntra isen igen.

Det var lite skakigt och ostabilt på skridskorna till en början, men framåt slutet av träningen åkte han nästan bättre än vad han gjorde i slutet av förra säsongen. 

Det var en väldigt glad och svettig Sixten som gick av isen efter träningen. När han kom hem åt han som en häst, och har sovit som en klubbad säl inatt. Min lille hockeyspelare.

Turkiet-abstinens

Idag skulle vi ha åkt till Turkiet. Men resebolaget ställde in, och fastän det är förståeligt så är det väldigt tråkigt. Det hade suttit bra med en solsemester nu känner jag. Dessutom hade det varit roligt att åka på semester med min bror med familj.

Jag är så himla Turkiet-sugen. Och tanken på att jag inte kommer kunna åka nästa år heller är lite tung. Turkiet ligger väl kvar, men vad har hänt när turismen inte varit densamma i år. 

Tur att det finns bilder att drömma sig bort i.

Att boa

Redan när Sixten var liten bebis sa jag att när/om jag får nästa barn så ska, det som mamma och pappa hade som finrum bli ett vardagsrum med en braskamin. Och nu när det är en fjärde familjemedlem på gång var det dags att göra slag i saken.

Jag började redan i somras när Sixten var borta på semester en hel vecka med sin pappa. Jag och Jesper brukar ju passa på att åka utomlands när Sixten är borta, men i år är det ju inte så lämpligt att resa. Så för att ha något att sysselsätta mig med började jag med att måla alla golvlister och fönsterbrädor, måla elementen och måla fönstren. 

Förra lördagen var mamma och Johanna hemma och hjälpte mig att tapetsera renoveringstapet. Och nu i helgen har jag målat och målat och målat som en tok. Jag ville passa på att måla när Sixten var hos sin pappa, och ville dessutom ha lite marginal till att braskaminen ska installeras nästa vecka.

Det är närmare 50 kvadratmeter vägg som målats i tre lager, så det har tagit sin lilla tid. Men jag var klar i söndags vid lunchtid, så jag tycker att jag hade god marginal ändå.

Jag har fått kämpa lite för den rosa väggen. Men när Jesper googlat runt lite och sett att det visst kan vara fint, så fick jag min vilja igenom. Det blir nog bra när det väl är klart. Nu är det braskamin och taket kvar. Och sen ska alla lister upp och möbler in.

Jag håller också på att samla in offerter på badrumsrenovering. Det finns tyvärr inte så mycket jag kan göra med badrumsrenoveringen, mer än att måla fönstret och fönsterbrädan. 

När badrummet är gjort har sånär som hela huset blivit genomrenoverat. Det är bara gästrummet, toaletten på nedervåningen och tvättstugan kvar. Men det är inget bråttom med det känner jag.

I en härlig vardag

Ja, det är härligt med lov. Det tycker jag verkligen. Men jag tycker att det är minst lika härligt med att vara tillbaka i vardagen. Jag älskar mina rutiner, och jag tycker om att få längta till helgen. Extra mycket längtar jag till helgen när Sixten är hos oss. Då är fredagsmyset så himla viktigt.

Jag trivs jättebra på mitt nya jobb och jag känner att det är roligt att gå till jobbet. Det var längesen jag kände det. Som alltid när man kommer till en ny arbetsplats är det mycket nytt att lära sig, men som skönt är var jag redan bekant med flera av mina nya kollegor. 

Sixten åker bussen varje morgon, och jag sitter i bilen och läser tidningen tills han blivit upphämtad. Jag måste dock ha rutan nedvevad så han kan fråga mig lite för många gånger om bussen kommer snart. Min lilla gullunge. Så stor och så liten på samma gång.

Som om det inte vore nog med nytt jobb, så är vi i renoveringstagen. Det är ju alltid roligt. När det blivit klart. Det mamma och pappa hade som finrum ska nu bli ett vardagsrum. Vi har ju haft det som vardagsrum ett bra tag, men nu ska det tapetseras, målas och installeras en braskamin. Efterföljande projekt är badrummet, men där kan vi inte lyfta många fingrar själva. 

Allt bara flyter på och veckorna går så himla snabbt. Jag håller ihärdigt i mitt springande, fastän det börjar bli ganska tungt nu. Tre gånger i veckan ställer jag klockan och springer innan jobbet. Det är något speciellt med att springa så tidigt på morgonen och möta solen när den går upp. Nu är det dock helt mörkt ute klockan 5, och inte ens när jag kommit ur duschen har det ljusnat. Men fram till förra veckan fick jag beskåda några fina skoluppgångar.

Skolbarnet

Idag var det så dags för Sixten att bli ett skolbarn. Tänk att min lilla bebis har blivit så stor.

Jag tror att det var bra för Sixten att få gå några dagar på fritids innan och värma upp. Det gjorde att han inte var så spänd och nervös för skolstarten. Däremot var det lite pirrigt att åka skolbussen för första gången. 

Men vi hade bestämt att jag skulle följa honom till bussen, se till att han kom på, åka bilen fort som tusan till skolan och stå på skolgården för att möta honom när bussen kom. Och dessutom hade han bästa Stella vid sin sida.

Fastän det är 25 grader varmt om dagarna så märks det tydligt på mornarna att det börjar bli höst. Ljuset är magiskt. 

Nytt läsår

I måndags sa jag till Jesper att jag började bli jobbsugen. Så när jag gick och la mig i onsdags hade jag inte ens lite jobbångest. Så skönt!

Jag ställde klockan och gav mig ut på en löptur. Så härligt att börja dagen så. Det var verkligen en fin morgon.

Det var en speciell dag igår. Sixten är inte längre ett förskolebarn, och min arbetsplats ligger inte längre i Götene. Det var onekligen en spännande dag för oss båda.

Precis som varje läsårsstart tog jag ett kort på Sixten. Tänk att han börjar förskoleklass nästa vecka. Mitt lilla hjärta.

2019

2018

2017

2016

2015

Sportlovet i Livigno

Vilket härligt sportlov jag hade! Loven kommer väldigt sällan för tidigt, och det var en välbehövlig ledighet för mig.

Jag blev tillsagd att jag var helt galen som skulle åka buss till Italien, men helt ärligt så var det skönt. Jag hoppade på bussen och sen kunde jag bara sitta där. Jag behövde inte tänka på något, och jag kunde inte gör något annat än det jag hade preppat med - lite jobb och massa serier.

Jag är ju ingen skidåkare, men när Jespers mamma bokat fyra platser på denna bussresa tänkte jag att det inte är varje dag som möjligheten finns. Så efter otroligt mycket övervägande bestämde jag mig för att åka med. Och det ångrar jag såklart inte. 

Det var så himla fint. Och backarna var så långa. Och solen värmde så skönt.

Vi åkte skidor, åt och drack gott, solade, skrattade massor, badade bubbelpool och jag sov tio timmar varje natt. Hur fantastiskt?

Jag och Sixten klarade, för andra gången i våra liv, att  vara ifrån varandra i tio nätter. Det var inte roligt, men det gick såklart. Som jag längtade efter mitt barn. Men det är ju som bekant bra att få längta lite ibland.