Fem frågor och fem svar

Vem pushar dig to wake up and kick ass?

Det är jag själv. Det finns ingen som har högre krav på mig än jag själv. Jag är ganska envis och vägrar att ge upp. Däremot finns det situationer där jag önskar att jag var tuffare. Då pushar Jesper och mamma mig, så att jag ska stå upp för mig själv. "Måtta och slå" som mamma sa till mig nu under hösten.

Vem får ditt hjärta att skip a beat?

Jesper. Såklart. Kärleken jag känner för honom är hisnande. Han ger mig fortfarande fjärilar i magen. Och jag tycker att han är såå snygg. Ibland när jag tittar på honom hör jag inte vad han säger. Jag ser att hans mun rör sig, men jag lyssnar inte.

Sixten får också mitt hjärta att hoppa över ett slag, fast på ett annat plan. Han är livet. Jag vet att jag är partisk, men jag har aldrig träffat ett roligare och smartare barn. Han får mig att skratta från själen varje dag. Och han är så smart att han kan prata sig ur vilken situation som helst.

Vem är din partner in crime?

Jesper är min absoluta partner in crime. Jag kan lita på honom i alla situationer och han har alltid min rygg. 

Sixten är också min PIC. Vi är Team Lundell och har alltid varit det. Vi gör allt tillsammans. Han står alltid på min sida, när någon skojbråkar med mig försöker han skydda mig. 

Vad får dig att skina som Little miss Sunshine?

Det är mycket det. När någon gör något bara för min skull. Att se Sixten utvecklas och lära sig nya saker. När någon visar uppskattning. När elever lyckas. Att jag kan få någon annan att skratta och må bra.

Vad är #goals för dig?

Att få vara med personer som gör mig glad. Att få vara frisk. Att få leva tillsammans med någon som gör mina dagar, alla dagar. Att känna sig harmonisk.

En produktiv dag

Idag började jag dagen med en löptur. Alltså, min kondition är som bortblåst. Sjukt jobbigt var det. Men det var lika skönt, som det var jobbigt, när jag väl kommit hem igen och löpturen var avklarad. Jag älskar ju hösten och den friska luften. Det gör gott för min själ och mitt inre välbehag.

Vi skippade frullen och gick direkt på en tidig lunch, och när den var uppäten gick jag och Jeppson ut och grejade i trädgården. Han klippte gräset och alla löven som låg ovanpå det, medan jag klippte ner buskar och blommor, grävde upp Dahlierna och ställde in utemöblerna. Nu kan det få komma snö om det vill.

Det var så himla härligt väder! Solen värmer fortfarande och jag fick ta av mig jackan för att inte bli svettig. Jag gjorde mer än vad jag hade tänkt, för jag ville liksom inte gå in. Gott att samla lite D-vitamin också. Jag tycker att mörkret påverkar mig negativt mer och mer för varje år. 

Efter att ha varit och vattnat mammas blommor bytte jag i sängarna, dammsög hela huset och tvättade en tvätt. Nu sitter jag nyduschad med en städad trädgård och ett städat hus. Fatta känslan.

Tre saker jag tänker mycket på just nu

Kristin

Efter att hennes mamma gick bort för några veckor sedan, och begravningen förra veckan, tänker jag på K-stin huuur mycket som helst. Jag önskar att hon bodde när mig så jag kunde trösta och peppa henne hela tiden. Det jag, av egen erfarenhet, vet att hon känner och går igenom just nu önskar jag inte min värsta fiende.

Träning

Jag måste och vill komma igång med träningen igen, efter att ha varit sjuk till och från i flera veckor. Min hjärna fungerar inte som den ska när jag inte tränar. Dessutom måste träningen komma högre upp på min prioriteringslista.

Julen

Jag längtar så efter julen. Och det är nära nu. Jag vill pynta, baka och mysa.

Höstens absoluta höjdpunkt

Det har varit en utmanande höst. Har det inte varit det ena, så har det varit det andra. Det har varit ostabilt åt alla håll och kanter. Det ena har avlöst det andra, och när jag tänkt att "nu måste det ju ändå stormat färdigt", så kommer det en ny stormby. 

Jag har alltid känt att jag har haft ett "happy place" där jag känt att "här är det stabilt och tryggt". Har det stormat hemma har jobbet varit det stabila, och har det stormat på jobbet har hemma varit dess motsats. Men den här hösten har det inte varit fallet.

Jag var på en föreläsning i början av terminen, där föreläsaren sa att vår hjärna fungerar som en svamp när det kommer till negativa saker, och som teflon när det kommer till positiva saker. Hon sa att man måste träna hjärnan på att fokusera på det som är bra. Att ha en bok där man varje kväll skriver ner tre saker som man är tacksam för var ett sätt att träna detta. 

Jag tänkte att jag gör min egen variant på detta och listar den sak som varit höstens höjdpunkt.

Turkiet

Jag, Sixten, mamma, Karin och hennes Johan, Sven, Johanna och Harry var i Turkiet i september. Vi solade, badade, åt god mat och shoppade. Så himla roligt och väldigt mysigt.