Lukta gott

Det finns mycket här i världen som luktar gott. Men blandningen av bränd hud, sololja och lite svett spelar i en liga för sig. Mm mm mmm. Det var nästan så jag inte vill duscha nu ikväll. Men jag har ju bäddat rent i sängen, och då vill man ju vara nyduschad när man kryper ner.

Ikväll är det både ff och df för mig, då varken mamma eller Danne är hemma. Mamma kommer inte hem alls i helgen och Danne drog och jobbade vid sex. Vi fick inta vår traditionsenliga tacos-middag redan klockan fem. När jag dukat av och diskat tog jag mig an de fyra maskiner tvätt jag tvättat idag. Fy, vad tråkigt det är att vika och lägga in. Jag och min granne Majvi pratade om det när jag var inne hos henne och hämtade tvätt nummer två. Ja, jag tvättade två tvättar vittvätt inne hos dem eftersom de har reningsverk till sitt vatten. Det har inte vi. Vi lever lite som Barnen i Bullerbyn. Har alltid gjort. 

När tvätten var inlagd bäddade jag i sängen. Sen fortsatte jag att måla. När jag målat klart rev jag tapeter. När jag rivit tapeter i över en timme så kände jag att jag borde städa och göra i ordning eftersom pappa Persson kommer imorgon. Dessutom vart jag lite trötters tös.

Nu har jag som sagt lite motvilligt duschat och krupit ner i sängen. Jag är så varm efter min dag i solen! Man kan baka bröd på min mage, som en viss person sa en gång. Jag tror jag ska unna mig ett avsnitt av Hart of Dixie i min ensamhet. Ah, så ska jag göra och så ska det bli.

Jag och brännan

Förra helgen satt jag och mamma och tittade på kort från vår förra USA-resa. Då fick jag se mig själv där på ett kort från NY. Och jag ba: Oh my gaad, vad brun jag var!

Följden blev, naturligtvis att jag hela veckan gått och känt mig så himla blek. Så i förmiddags tänkte jag att huset säkert renoverar sig själv. Sen tog jag ut min, neee - mammas, solsäng och la mig i solen. Första gången det här året! Så ljuvligt det var!

Sara sa, när jag var där senast, att hon inte sett en enda pressar-bild på mig än i år. Och hon hade ju rätt. För jag har stått inne och målat fastän solen skinit som hejsan ute. Idag var det då äntligen dagen då hon fick sig en sådan bild.

Danne ringde fram på förmiddag och jag vågade knappt svara:

- Vad gör du? frågade han.

- Mmjaaa... jag kanske ligger lite i solen.

- VA? När den gamla tapeten fortfarande sitter på väggen?!

- Mmjaa.. kanske eventuellt.

- Ähmen. Jag får högt blodtryck. 

- Ojdå.

- Nä. Jag misstänkte att du gjorde det. Det är ju viktigt att sola.

Men jag har faktiskt kört fyra maskiner tvätt och bäddat ur sängen också. Så jag har inte helt legat på solsidan.

Imorse var jag ute och sprang. Jag drömde till och med inatt om att jag gjorde det. Är inte det lite sinnessjukt så säg. Det gick sådär. Jag kom i mål på samma tid som jag gjort de senaste gångerna, men jag var tvungen att stanna och gå en gång. Sånt håller ju inte jag på med - att gå under en springtur alltså. Och jag sa det till mig själv. Men helt plötsligt slutade mina ben att springa och började gå. Min hjärna och kropp är inte alltid så samspelta. 

Nu har herr P kommit hem och vi har varit och köpt gipsskivor. Danne har fått dille på att gipsa. Jag låter honom hållas. Det blir ju bra det han gör, och det är ju huvudsaken.

Nej. Nu ska här målas!

Ingen vanlig vecka här inte

När jag gick och la mig i söndags tänkte att "jädrar i min låda vad skönt det ska bli med en vanlig vecka". Jag låg och föreställde mig regelbundna, sköna springturer och att få jobba ikapp lite såhär veckan innan betygsättning. Tji, har jag fått kan jag säga.

Jag förstår inte vad mamma och Daniel tänkte när de planerade in ett inflyttnings-/30 årskalas på midsommardagen. Midsommardagen det här året alltså. Ja, jag veeet! Om knappt fyra veckor! Jag satt och protesterade, men ingen av dem lyssnade på mig. Nej då. Vi har bara ett hel hall att renovera innan dess. 

Därför har vi har målat som tokar både igår och idag. Det där taket där uppe går mig på nerven. Igår blev så äntligen den tredje av fjärde strykningen klar. Och imorse vaknade jag och hade värsta ont i nacken. Jag kan nästan inte titta nedåt. Helt sjukt ju! Jag har tittat uppåt för mycket helt enkelt.

Onsdag är det idag va? Jag har inte varit ute och sprungit en enda gång den här veckan. En vecka sedan träning är det imorgon. Uschligt. Men vill de att jag ska bli fet för att det ska blir klart i hallen innan kalaset så ska de väl få det.

Annars då? Idag har jag träffat mina blivande elever. En skön samling barn. Vad mer? Jo, jag åkte till Skövde efter jobbet och shoppade lite. Egentligen var huvudsyftet med min tripp att köpa examenspresent till K-stin, men jag passade på att köpa lite annat också. Bland annat två mattor och två kjolar. Hamen. Så vart det.

Nej, nu ska vi gå upp och mäta en vägg och sen beställa fototapeten.

Helgens Stockholmstripp

Nu har vi kommit hem från vår Stockholmstripp. Eller ja.. vi har varit hemma sedan klockan 16, men jag var tvungen att dyka rakt ner i jobbhögen. Och där har jag suttit nu i några timmar. Nu är jag dock klar för idag.

Helgen då. Vilken helg! Vad roligt vi har haft. Och trevligt.

I fredags var vi ju på Bon Jovi. Jag är ju egentligen inget Bon Jovi-fan, men när Danne och hans kompis David beställde biljetter hängde vi på, Karin och jag. Jag var så glad att det var fint väder eftersom konserten var på Stadion.

Och det gick ju bra att gå på konserten trots att jag bara kunde typ två låtar.

Igår åt vi hotellfrulle ute i solen. Så himla gött. När vi smält frukosten drog vi in till centrum och gick på slottet, åt mjukglass i Gamla stan och sen tog vi Djurgårdsfärjan ut till Gröna Lund. Sjuuukt mycket folk. Helt galet.

 

 

När vi var klara på Grönan åkte vi tillbaka in till stan och sen gick vi lite i affärer. Trötta och vidrigt hungriga gick vi på restaurang och åt kött. Så jäkla gött. Med onda fötter men nöjda åkte vi tillbaka till hotellet. Vi kröp ner i sängen och kollade på film. Väldigt väldigt mysigt.

Idag gick vi upp, åt frulle och packade in oss i bilen. Jag körde som om någon skulle föda barn för det var så himla varmt i bilen. AC:n hade pajat. Inte så roligt. Vi stod ut till Örebro. Eller mohahahaha! Jag stannade inte innan, för jag tänkte att jag kunde få dem andra att gå in på IKEA om jag lät dem svettas lite. Och hur smart var inte jag? För alla ville mer än gärna gå in där. Ha!

Hepp. Nu ska jag plocka i ordning lite inför kommande arbetsvecka.

Stockholm

Imorse packade vi in oss i bilen; jag, Danne, Karin och Dannes kompis David. Jag vid ratten, Karin bredvid och grabbsen i bak.

Vi stannade och fikade på vägen såklart. Det är liksom tradition. Alltid fikastopp på rastplatsen Högsjön. Och kisstopp givetvis.

När vi kom fram till hotellet slängde vi oss på sängen, syster och jag som delar rum. Mysigt!

Jag veeet. Alla tycker att mitt nagellack är apfult. Det tyckte jag också till en början. Men nu tycker jag att det är ganska parhey!

Vi drog och åt lunch i Älvsjö och nu håller vi på att laddar upp för en kväll på Stadion. Bon Jovi lär ju inte stå säker på scenen ikväll.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Nu är det Stockholmshelg!

Jag fungerar inte riktigt som jag ska när min vecka inte följer min rutiner. Att vi ska åka till Stockholm imorgon bryter mina rutiner väldigt mycket. Det innebär ju nämligen att min träning blir lidande. Men men.. jag får väl ta igen det nästa vecka. 

Att vi inte kan renovera något ställer också till det lite i min hjärna. Så igår målade jag tak till jag tappade fattningen. Då var det dock bara fyra brädor kvar och jag hade förmodligen härdat ut om inte Danne hade kommit in. Genom sin närvaro insåg jag att jag faktiskt kunde bli avbytt. Ha!

Jag avslutade min arbetsvecka med en dag i Örebro. Det gjorde att jag kom hem senare än normalt. Men jag var tvungen att handla några småsaker på vägen. När jag kom hem bytte jag om snabbare än ögat och gav mig ut på en löptur. 

Nu har vi firat in vår ledighet med en räkmacka. Gött som snus. Innan jag kryper till kojs så ska jag packa min väska. För imorgon drar vi till Stockholm.

Mr Peter Jöback och jag

Vi ska ju åka till Usa i sommar. Närmare bestämt till Florida och sedan avsluta med några dagar i NY. För ett tag sedan fick jag se att Peter Jöback fått huvudrollen i Fantomen på operan som går på Brodway. Jag sa till mamma att det vore så roligt att gå dit och titta.

Igår ringde mamma och sa att hon köpt biljetter. Yeyh! Roligt roligt! Tänk att få gå på musikal på Brodway. Vilken grej! Men så sa mamma i helgen, när vi pratade om att köpa biljetter, att man kanske inte kan vara 100 på att Peter Jöback spelar just den föreställningen. "Jag får maila och fråga honom. Hö hö hö" sa jag då. "Hö hö hö" sa mamma och Danne.

När så biljetterna var inköpta blev det verklighet på något vis. Visst är jag mer än nöjd att få gå på musikal i NY. Men om jag kommer dit och Jöback inte är med, så vet jag att jag kommer att bli lite besviken. Så vad göra? Jo, jag letade upp honom på facebook och skrev ett litet meddelande till honom.

Joråsåatte. Om han inte är sjuk så kommer han att uppträda. Annars inte. Yeyh igen! Och allt gott till mig från Peter Jöback. Just saying.

25-öringen

Jag hade skrivit i min kalender att Svenne fyller 20 år idag. Ritat ballonger och allt hade jag gjort. Men så slog det mig en dag i förra veckan att han ju inte kan fylla 20. Det skulle ju liksom innebära att jag är 24. Och jag är som bekant blott 21 år gammal. Nej nej, jag hade skrivit galet. Han fyller ju 25 år och inget annat.

Så vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej! Det är ingen vanlig dag, för det är Pluttens 25-års dag. Hurra hurra hurra!

Naaw. Tänk att den lille lille har blivit så stor. Ja, till och med äldre än sin storasyster. Konstigt. Jag vet. Men jag tror på mirakel och evolution.

Annars då? Jo, jag har varit ganska trötters idag med. Det här med att vara ute och svänga sina lurviga är inte lika lätt som när man var.. yngre. Men det var helt klart värt det. Så det gör inget.

Igår eftermiddag och kväll var jag och Ullis hos Mathilda. Det var lajbans. Jag kände bara att piss i hela havet, vad tråkigt att vi inte kommer att jobba ihop nästa läsår. Husch, vad tråkigt. De där båda tjejerna är ju fantastiska.

Och på tal om fantastiska ting! Mattan lyckades operera ut min flis ur fingret. Vilken lycka! Den där flisen har suttit där, mer eller mindre obemärkt, i flera veckor. Men i förrgår svullnade det upp och började göra ont i hela fingret. Jag lyckades inte få ut den, inte heller mamma. Men Mathilda!

Gud, så skönt! Nu slapp jag ett missfosterfinger. Och jag slapp eventuell amputation. Phu!

Olstorpspremiär

Igår kväll var det sedvanligt födelsedagskalas för Sara. När jag kom in i henne stuga och fick se henne kände jag att det var väldigt längesedan sist. Hon sa då att vi inte setts sedan mitt födelsedagskalas. Det var ju typ 2 mars! Det är ju skamligt. Men såklart var det roligt att se henne igen. Vi; jag, Sara, Lena, Heléne och några killkompisar till Sara satt ute och grillade, drack vin och pratade.

Men sen gick vi in och tittade på Eurovision. Jag, Lena och Heléne. De andra var inte intresserade så de satt kvar ute. Sen åkte vi till Olstorp. Och herregud, vad roligt det var. Jag skrattade så jag fick ont i magen. Och som vi dansade! Det var som tre träningspass. Jag vart så varm att jag fick gå på toa och sätta undan luggen. Sara passade på att ta ett kort på oss båda:

Jag träffade min kusin David som drog med mig ut på golvet för att dansa till Arvingarna. Från början tror jag att det var med en god tanke han gjorde detta. Men sen bor det en liten jävel i honom, så han började snurrade mig mer än normalt. Han såg effekten det gav och han snurrade och snurrade och snurrade. Jag kiknade av skratt, folk fick flytta undan, jag blev yr och smått illamående. Och David flinade så som bara han och hans far kan. Och så snurrade han mig mycket till.

Kvart i tre var jag i säng och vaknade halv åtta imorse. Jag gick upp och åt frulle med mamma och sen fick jag gå och lägga mig igen. Nu känner jag mig ganska pigg. Jag ska gå upp och piffa till mig lite. Sen ska jag och mamma åka och inhandla blommor.

Uppåt taket

Idag är det första dagen jag känt att jag velat skita i allt vad renovering heter och bara vara ute. Detta bådar inte gott. Jag blir lätt grinig när jag längtar ut. Solen och värmen har en sjuuuk dragningskraft på mig. Men jag har skjutit solstols- och bikinitankar åt sidan och kämpat på här inne. Inne. Inomhus. Inne, som i där-solen-inte-gör-mig-brun.

Detta väder har gjort att allt känts tråkigt. Pust och stön. Skittråkigt att riva tapeter. Skittråkigt att tvätta tak. Liiite roligt att måla tak.

Jag var och hämtade mamma i samma veva som jag och Lena var på stan och inhandlade Saras födelsedagspresent. Det är skönt när mamma kommer hem. Hon fixade mat och tog in min tvätt som hängde ute. Utan att jag bad henne alltså. Hon behöver liksom inte göra något egentligen. Men hon är snäll och gör det ändå.

I eftermiddags blev jag så trött att jag inte kunde hålla ögonen öppna. Jag la mig raklång på hallglovet mitt bland nedrivna tapeter. Jag hade kunnat somna där och då, men insåg att sängen skulle vara mer skonsam. Så jag gick och la mig. Danne, sovmonstret från en annan planet, såg en chans att få sova han med och gjorde mig sällskap. En timme senare vaknade jag upp och fortsatte då att tvätta taket i hallen, och Danne började måla.

Tacos (som jag gjorde - inte mamma, hon fick istället ett glas rött serverat i väntan på maten) intogs i vanlig ordning på en fredagskväll.

Nu har jag parkerat mig i sängen med datorn i knät. Jag kämpar, för andra gången idag, med mina ögonlock. Något säger mig att jag inte kommer bli långvarig i denna sittande position.

Fridag

Att jag är en morgonmänniska! Det är för mig helt obegripligt hur man kan gå upp i ottan, dricka en kopp kaffe och sedan ge sig ut på en löptur och slå personbästa. Ja, jag gjorde det idag igen! Det var liksom inte ens jobbigt. Dock väldigt varmt. När jag springer på eftermiddagen eller kvällen är det pest och pina. Nej. Morgonen är helt klart bäst för mig.

Tänk om man kunde börja jobba klockan 10 istället. Det skulle ju vara perfekt. Alla morgontrötta får sovmorgon, och alla morgonpigga kan ut och springa innan jobbet.

När jag kom hem från min springtur väckte jag DP, hoppade in i duschen och nu har vi precis ätit frulle tillsammans. Fatta hur mysigt. Och det bästa av allt är att vi har hela dagen framför oss. Hela helgen också för den delen.

På dagens fria agenda står ett besök i staden för att köpa present till Sara och hämta mamma, måla lite lister och greja lite granna.

Jobbförmåner

Att man får titta på luciatåg varje år och typ grilla korv på arbetstid är löneförmåner tycker jag. Idag har jag upplevt ytterligare två: fluorlackning och träning på arbetstid. 

Det här med fluorlackning är ju bara för bra. Jag frågade om hon inte kunde passa på att ta lite tandsten när hon ändå var i min mun och grävde, men det kunde hon inte. Synd. Men man får vara glad för det lilla.

Att träna på arbetstid då. Ja, vi hade en innebandymatch lärare mot elever. Jag har såklart ombyte med mig. Egentligen bara för att statuera exempel. Jag hade liksom inga planer på att få puls eller att bli speciellt svettig. Men tji fick jag. Jag tycker personligen att jag gick in ganska bra för det. Svetten rann under luggen och jag vart ganska ofräsch. Tur att jag hade dusch-grejer med mig. Sjukt roligt var det också! Vad jag skrattade.

På väg hem från jobbet hämtade jag ut mitt nya pass och veckohandlade. När jag kom hem grejade jag lite med grejer och nu väntar jag på att Danne ska ha klippt färdigt gräset så vi kan grilla. Vi ska fira in helgen, eftersom även han är ledig imorgon.

Ny vecka, nya naglar, rena sängkläder

Jaha, ny vecka. Hej och hå, vad det går! Efter jobbet åkte jag till Martina och gjorde naglarna. Dagen till ära hade jag endast åtta stycken, ty det tär på dem att renovera. Jag satte mig och visade mina händer och sa: Martina, jag tycker att vi ska diskutera lite.

Hon tyckte detsamma och vi kom överens om att skippa den franska manikyren och köra på shellac istället. Det tar inte inte lika lång tid, kräver inte lika mycket arbete för henne att göra samt att de ska vara lite mer stryktåliga.

Men herre min ge, vilken beslutsångest jag fick av alla dessa färger jag hade att välja mellan. Att bara gå från fransk till något annat rörde ju runt i huvudet på mig. Men jag körde på silver metallic. Sen pimpade vi med rosalila folie. Martina tyckte det var bra av mig att våga något nytt. Bra Anna! Djärvt, om jag får säga det själv.

När jag kom hem och gick upp i sovrummet fick jag nästan ett anfall. Vem ligger på min kudde?! Höjden av fräckhet!

Jag fick helt enkelt bara ta och byta i sängen.

Vad mer..? Jo, jag hade planerat att springa idag. Men när jag väl kommit hem kände jag verkligen inte för det. Jag ringde till Danne för att få lite sympati och han har ju lärt sig hur jag ska tas. För ett år sedan eller så hade han sagt att "det är bara bita ihop och göra det". Men nu säger han att "det kan ju vara skönt att bara slappa". Och jag kände inte för att springa så pass att jag trodde att jag hade ont i halsen. Så sa jag till Danne att "jag kanske känner efter lite för mycket nu". Och efter detta samtal hade jag fått tillbaka motivationen. Så jag drog på mig mitt löparställ och gav mig ut på min runda.

När jag kom hem och svettades och flåsade som mest ringde grannen och frågade om han fick komma och låna skrivaren. Naturligtvis fick han det.

Så nu har jag sent omsider duschat och gjort mackor till min man. Han har inte ens kommit hem än. Det här med jour är inte roliga grejer alltså.

Och så har jag ringt till mormor och sagt grattis på namnsdagen. Och eftersom vi delar namn så säger jag GRATTIS till mig själv också.

Och när jag ändå är igång så måste jag få lova att säga GRATTIS till Jonnis och Johan som har utökat sin familj!

Mitt arbetsrum b & a

Igår kväll blev det klart - mitt efterlängtade arbetsrum. Vi möblerade, satte upp hyllor och började fylla det med diverse böcker och pärmar.

När jag lagt mig kom jag dock på att jag hade fyra flyttlådor med böcker och arbetsmaterial som jag lyckats förtränga. De packade jag upp det första jag gjorde imorse. Neeej. Nu ljög jag. Jag målade såklart lite lister innan.

Såhär såg ju rummet ut innan:

Nu fattas det bara lite fler hyllor och en matta. Och sen ska det såklart upp en tavla till. Det är ju ingen symmetri i den uppsättningen som råder nu. Men en ram måste införskaffas först.

Idag har vi satt dit dörren, kört undan möbler och röjt ur hallen som är vårt nästa projekt. När den är klar så tror jag att jag kan få lite ro i själen.

Sovrummet before & after

Sovrummet före:

Sovrummet i dagsläget:

Jag skulle vilja påstå att det fattas en matta och någon gardin. Men det går att leva utan en liten stund till.

Att sova med en snarkande propeller

Man kan säga att jag har haft en snarkande propeller i sängen inatt. Jag har blivit knäad, sparkad, knuffad och buffad på. Jag har vaknat av säkert sju olika snarkljud. Stackars Daniel. Det är inte lätt att vara sjuk.

Jag är med andra ord inte den piggaste tjejen i kommunen idag. Jag vaknade dessutom 6.15 och kunde inte somna om. Runt halv åtta hörde jag mamma gå upp och då gick jag ner och åt frulle med henne.

Sen satte jag igång att måla lister, element och takfläkten. Jag har även hunnit med att tvätta en tvätt. Mamma var snäll och hängde ut den på tork så jag slapp avbryta mitt målande.

Daniel vaknade till slut och då åt jag en andra frulle med honom - en knäckemacka och kaffe. Nu är vi på g för att åka till tippen. Det är inte en dag för tidigt.

Drömmar, en sjukling och en katt

När jag stod och målade kom jag helt plötsligt ihåg vad jag drömde inatt. Eller snarare imorse. För det var efter att Daniel åkt till jobbet. Jag drömde att jag låg här inne och sov (jag drömde alltså i realtid) och in kommer pappa. Jag frågade:

- Pappa, är det här en dröm?

- Nej. Jag vill bara se hur det ser ut nu när ni renoverat.

Det var så sjukt. Det var liksom som att jag vaknade på riktigt och att han var här, fast som ett spöke. Han tyckte i alla fall att vi hade gjort jättefint. Skönt att veta.

Idag har jag gjort allt som stod på schemat och mer därtill. När jag stod och målade väggarna med den sista strykningen ringde vår dörrmålare och meddelade att han var klar med sitt jobb. Jag målade klart och sen åkte vi och hämtade våra fina vita dörrar. Nu kan vi alltså gå på toa här på övervåningen igen. Och mamma har fått sig en sovrumsdörr.

Medan jag gjorde tacos målade Danne elementet och när vi ätit målade jag lister.

Nu har jag parkerat mig i sängen. Danne är krasslig och sover redan. Dessutom har katten smugit sig upp. På min sida hoppar inte upp. Han vet att han åker ner lika fort. Men Daniel "har inte hjärta att kastar ner honom", vilket katten har insett. 

Men väldigt mysigt har jag det.

Dagens schema

Att åka ifrån detta renoveringskaos för att bli bjuden på supergod middag, ett par glas rött, kaffe och choklad och många skratt var precis vad jag behövde. Det gjorde mig gott.

Jag har gjort upp ett schema för dagen i mitt huvud. Måla, ut och springa, åka till stan för att handla och skaffa ett nytt pass, måla andra strykningen och sen vette tusan.

Det finns inget att vänta på. Bara att köra igång.

Målat

Nämen asså, vad tänkte jag egentligen igår när jag gick och körde ett styrketräningspass första gången på veckor dagen innan vi ska måla tak? Åh, så dumt! Jag har sådan träningsvärk i hela överkroppen att jag vill skrika när jag ska lyfta mina armar.

Tur att jag kan konsten att bita ihop och bara köra. Dock inte utan att gnöla och klaga. Men ändå. Jag gjorde jobbet. Och Danne kunde ju satt på sig hörselkåpor om han inte vill höra på mig.

Idag har vi alltså målat taket två gånger och grundmålat väggarna i arbetsrummet. Ja, det går sakta men säkert framåt.

Mormor var här på middag, och hon var så nyfiken på vad vi höll på med här på övervåningen att hon krånglade sig upp för trappan för att inspektera. Hon tyckte att vi hade gjort så fint i sovrummet. Och att det ser ut som kriget var ju att räkna med när man renoverar, menade hon. Klok kvinna det där.

Hörde jag långledighet?

Jag tror att jag har gått in i en smärre depression. Men mitt sunda förnuft säger mig att jag inte har det, eftersom jag faktiskt säger att jag har det. Ha! Jag känner mig i varje fall väldigt oglad. Och så är det med den saken. Sicken skit. Det är ju trots allt ett par dagar sedan jag fick det där telefonsamtalet.

Igår kom de båda två, rektorerna, för att prata med mig. De hade hört att jag vart ledsen. Ja, det stämde ju väl med verkligheten. De berättade hur de tänkt och varför. Jag berättade hur jag tänker, tycker och känner. Och sen var det inte mer med det.

Jag ska snart rycka upp mig. Eventuellt låta mig hypnotiseras. Måste bara komma över kallduschen och vänja mig vid tanken.

Det ska bli fasa skönt att vara ledig fyra dagar. Jag firade in ledigheten med ett besök på gymmet. Det var längesen jag var där. Eller? Fredagen innan vi flyttade. Alltså två veckor på imorgon. Ah, det känns som det var mer längesen än så. 

Jag har däremot inte varit på power sen innan påsk. Och det känns i min kropp idag vill jag lova. Aj aj aj, vilken träningsvärk jag har. Hur hade jag tänkt kunna måla med stela spaghettiarmar?

Idag tog jag mig en sovmorgon och sov till klockan var halv nio. Gott. Jag gick ner och åt frulle med mamma och nu väntar jag på att Danne ska slänga benen över sängkanten. Jag kan liksom inte börja måla förrän han satt dit listerna.

Ikväll är vi bjudna på middag hos Ananthi och Anders. Det ska bli trevligt! Det ser jag fram emot. Och det ska bli väldigt roligt att se deras nya hus.

Tuesday is Cryday

Ja, det kanske trots allt är bra att man inte vet vad som väntar en under dagen när man slår upp sina blå (eller bruna eller gröna eller grå) på morgonen. Jag fick ett telefonsamtal av rektorn mitt på dagen som fick mig helt ur gängorna. Nästa läsår blir inte alls som jag trott. Nej, det fanns liksom inte ens med i min värld. Jag blev helt tagen på sängen. Och jag vart jätteledsen. Vad jag har gråtit i eftermiddag. Första gången jag gråter på jobbet. Mitt smink blev helt sabbat. Ont i huvudet fick jag med.

Tur att jag har haft Björn som tröstat mig. Han skulle faktiskt kunna extraknäcka som en sådan häringa cheerleader. Jag kan säga att han jobbat upp sig på många pluspoäng under eftermiddagen. Ja, usch vilken dag! Jag är helt nedslagen. Inte av Björn pluspoäng alltså, utan av telefonsamtalet. Såklart.

Efter jobbet hade jag en timmes vänttid innan jag hade tid på bilbesiktningen. Jag spenderade denna timme hos Andréa. Vi satt i solen och jag fick bebismysa med hennes nyförvärv som är blott 7 veckor. Herre min ge, så söt! 

Tiden gick alldeles för fort, för det kändes som vi knappt hann prata oss igenom en hundradel av allt vi ville. Tur att vi ska ses i helgen igen.

Jag har en liten störning när det kommer till det här med att köra in i besiktningshallen. Jag får alltid för mig att jag ska råka gasa till, istället för att bromsa, när besiktningsmannen står där och vinkar fram en. "Inte gasa till. Inte gasa till. Inte gasa till" är det enda jag kan tänka. Men det gick bra även denna gång. Besiktningsmannen klarade sig oskadd, och bilen gick igenom utan anmärkning.

När jag kom hem hoppade jag direkt i målarklänningen och målade en vägg och lite lister. Sen bytte jag klänning till träningskläder och gav mig ut på en löprunda. Jag trodde att jag kanske kunde rolla ur mig dagens telefonsamtal, ty jag rollade med en aggressivitet av sällan skådat slag. Men jag insåg att en springtur nog var på sin plats. Inget botar bättre än det. Jag pluggade i musik skyhögt och sprang utav bara h-vete. Ja, så pass till vida att jag höll på att kräkas efter blott två kilometer. Men jag svalde undan, och fortsatte sedan i lite lugnare tempo.

Nu har jag precis jämt duschat och krupit ner i bädden. Danne jobbar och sover borta inatt. Så.. första natten ensam i detta hus på många år. Det känns som jag är i fel rum. I detta rum har jag mig veterligen aldrig sovit ensam tidigare.

Sunday is Funday

Jag började denna söndag med en löptur. Tänkte att Danne ändå skulle sova halva förmiddagen, så jag tog mig lite egentid. Och som jag sprang sen då! På rekordtid. Idag igen! Bra start på dagen.

När jag duschat och gjort mig i ordning väckte jag Danne, så vi kunde äta frulle ihop. Sedan drog vi igång med renoveringen. Mitt lilla projekt den här helgen har varit att måla garderoberna i, vad som snart kommer att vara, arbetsrummet. Jag tycker att garderober är så himla fula. Men de är dyra, har jag fått höra. Så lite färg och nya handtag kanske kunde pigga upp.

Före:

Efter:

Det är så sjukt vad lite färg kan göra. Garderoberna blev som nya! Och tyckte man att de var vita innan, så hade man verkligen fel. Och tänk vad nya handtag kan göra.

Tanken var att Andréa skulle komma hit med sitt nya lilla underverk, men det var för sent. Eftersom vi kört färgstopp under eftermiddagen, så tog jag fram min kurslitteratur som blivit försatt.

Nu har vi ätit tacos och satt oss framför TV:n. Kvar att göra denna kväll är duscha och plocka ihop inför en ny arbetsvecka. Ännu en kortvecka.

Och lördagkväll

Jag önskar faktiskt att dagarna gick lite saktare. Jag hinner ju knappt gå upp förrän det är dags att gå och lägga mig igen. Vi grejar och grejar och tiden bara springer iväg.

Vid kl 18 åkte Danne iväg för att jobba. Det kände jag verkligen inte för. Men jag målade klart garderoberna. Sen duschade jag och åkte jag till mormor. Bättre sällskap på en lördagskväll kan man knappast ha.

Lördagsmorgon

Oh no! Det är mulet idag! Det tycker vi inte om. Men å andra sidan behöver jag inte känna det där suget att ta fram bikinin och lägga mig i solen.

Gårdagens kväll blev inte riktigt som jag planerat. Det var tänkt att vi skulle ha grillpremiär, vilket vi också hade. Dock sent. Danne och hans kompis tyckte tydligen att det var en bra dag för att köra på en motorcyklist. Så han var inte hemma förrän 20.30. Men då stod maten på bordet och grillpremiären är avklarad. Supergott!

Idag vaknade jag upp med världens stelaste kropp. Jag vet inte riktigt hur jag ska få igång den. Lite morgongympa kanske? Och träningsvärk har jag med. Fast det är ju bara skönt.

Nej! Nu är klockan snart 9. Dags att måla.

Fredagens - so far

Nu tror jag snart på allvar att jag har fått pollenallergi. Jag är fortfarande så himla snuvig. Vad är det om? Ja, jag vet inte. Men jag tycker inte om det.

När jag vaknade imorse till ännu en dag med vackert solsken över sjön (jag dör en smula över utsikten från vårt sovrum) bestämde jag mig lite snabbt och lätt för att dra på mig löparstället och ge mig ut på en morgonspringtur. Trots rinnande näsa. Det var ju soligt, men lite kyligt - perfekt springväder.

Det var en vecka sedan, exakt, som jag motionerade min sargade kropp. Jag tyckte att det gick så pissigt dåligt. Astungt och jättejobbigt var det. Tänkte att det kanske berodde på en veckas uppehåll i kombination med dålig träning överlag sedan förkylningen samt att jag sprang innan den stora frullen. Jag vart lite vresig och stod på, och när jag kom hem visade det sig att jag sprungit på årsbästa. Yeyj! Och när klockan var 7.46 hade jag avklarat dagens träning.

Jag duschade, målade tånaglarna, åt frulle, gjorde mig i ordning och drog sedan in till stan för att fika med Johanna. Hennes Alvin har redan hunnit bli drygt tre månader. Det var så himla roligt att träffa henne igen. Det är allt lite tomt på jobbet utan henne. Det finns liksom ingen jag kan gå och få en styrkekram hos nu.

Under mitt besök i stan ringde min morbror och undrade om jag kunde skjutsa honom. Huh? Hur visste han att jag inte jobbar på fredagar? "Aja" tänkte jag, "han kanske har snappat upp det nu när det snart gått ett helt läsår". 

Så på vägen hem från stan åkte jag för att plocka upp honom. Han och min kusin David höll på att så ute på ett gärde, och min morbror var inte riktigt farklar när jag kom dit. Så jag hängde lite där på gärdet med de båda. Iförd vita Converse, skinnjacka och pilotbrillor.

Jag fick ett litet fnissanfall åt att jag egentligen står med ena foten i en gummistövel och andra i en Converse-sko, för jag ville inget hellre än att hoppa upp i traktorn och åka med. Jag ääälskar att vara med dem när de bonnar sig. Jag blir helt pirrig i magen!

Jag frågade Bengt hur han visste att jag var ledig och då sa han att "nu när du bor här ute har vi koll på dig". David hade sett när jag for till stan. Ha! Nästa gång ska jag åka andra vägen. David frågade dock om jag var ledig alla fredagar och jag ba: "Jajjemen! Eller, nej!" Då garvade han.

När jag skjutsade hem Bengt passade vi på att ha ett förtroligt systerdotter-morbror-samtal. Bengt har alltid varit lite av en extrapappa, och han är en av männen i mitt liv (jämte Svenne, David och Danne). Det är gott att ha ett pappasubstitut att tala allvarligheter med. Han gav mig några tips och, vad jag tror är, goda råd.

I eftermiddag har jag grejat lite ute, rensat min smultronrabatt bland annat, och grejat lite här inne. Nu är min plan att hoppa i målarklänningen och måla lite granna.

Maj maj måne den andre

Ojsansa, vad dagarna går fort. Jag fattar så klart inte vart dagarna tar vägen. Men jag vet att jag i måndags överlämnade nycklarna till lägenheten och fick pengar på kontot. Det känns helt ok.

Annars då? Jo, vi grejar i huset mest hela tiden. Att jag duschar precis jämt innan klockan 22 har inte varit en ovanlighet den senaste veckan. Torts att vi sovit utan sovrumsdörr har jag sovit som en klubbad ko. Jag har knappt vaknat av något. Danne uttryckte en viss oro över min djupa sömn och menade på att vem som helst skulle kunna komma in och tömma huset utan att någon av oss vaknade. Han kan ju sova sig igenom ett smärre krig, så han har nog förlitat sig på min lättväckthet. 

Jag vaknade inte när Svenne var inne i söndags morse och hämtade både det ena och andra, flyttade bilar och tog med sig sin båt. Helt sjukt ju!

Däremot vaknade jag när Danne i tisdags natt, när han kom hem från jobbet, inte hade mage att slänga ut katten som följt med honom in. Eftersom vi inte hade någon sovrumsdörr så fick vi en katt i sängen. 

Under natten vaknade jag av att någon grejade i mitt ansikte, och trodde det var Danne som klappade mig på kinden. Han gör det emellanåt. Men när jag slog upp ögonen hade jag ett kattryne i fejset. Mysigt? Nja..

Igår åkte vi en sväng till IKEA. Vi inhandlade lite möbler och lampor till sovrummet. Eftersom jag målat klart sovrumsdörren innan vi åkte, satte vi upp den igår kväll. I princip fattas nu bara en matta. Och så ska vi sätta upp två rullgardiner till.

Idag har vi varit och lämnat in alla dörrar här på övervåningen på sprutmålning. Jag kan inte hålla på att måla fyra lager färg på båda sidorna. Det är liksom 10 dörrar allt som allt. Det tar aplång tid, och resultatet kunde bli bättre.

Nu har vi sagt att vi får lugna ner oss lite. Jag känner att jag försummar min träning, mitt jobb och för att inte tala om mina vänner.