Erik Hassle och en flaska munskölj minus

Det är tur att Erik Hassle är ofager, annars skulle jag va in lööv. Förra lördagen köpte hans album. Ja, jag gick till en skivaffär och köpte en cd-skiva. Och som jag väntat på detta album Sedan i april, när det egentligen skulle ha släppts. Jag lyssnar som en tok. Skivan går på repeat. Jag har youtubeat de flesta av Hassles låtar under ett års tid så jag kunde de flesta redan innan. Men nu kan jag ju lyssna när jag är ute och går, när jag tränar och när jag solar. Och så bra han är. Det är typ ett år sen jag tvingade med Richard till Bong Bar i Jönköping för att titta på en spelning. Jag överdriver inte om jag säger att vi säkert var 10 personer i publiken. Om folk bara hade vetat. De allra flesta låtar på albumet är bra. Jag undrar dock varför han vill bli spottad i ansiktet..

Det är väldigt varmt här i Lund, och har så varit hela förra veckan. Det är en otäck värme som gör att man blir apvarm bara man rör sig litet litet granna. De stora fönstren i min lägenhet gör att det blir väldigt varmt här inne också. Därför passar jag på att ha korsdrag när jag är hemma. Man kan inte spärra fönstren så för att de inte ska blåsa igen sätter jag diverse föremål emellan; böcker, en ljusstake och en plastflaska innehållandes typ munskölj eller något liknande (inte min så jag har ingen aning egentligen). Sen la jag mig på sängen med datorn på magen för att softa lite. Helt plötsligt börjar det blåsa satan. I ögonvrån ser jag hur fönstret är på väg att putta ut plastflaskan. Jag kastar iväg datorn i min enorma 180-säng, flyger upp ur sängen med armarna sträckta rakt fram, ser flaskan puttas ut, fryser till is för det här kan faktiskt döda någon och jag tycker att det tar evigheter innan jag hör den landa på trottoaren nedanför. Jag kastar mig ner på golvet och ligger där medan jag hör upprörda röster från gatan. Fan, fan, fan..
Jag vågade inte röra mig, jag vågade inte andas. Jag låg där platt på mage med händerna i golvet som om jag skulle göra en armhävning, för det var så jag landade. Jag tänkte att nu kommer de och tar mig. Gudars vilken tur att ingen fick den i huvudet! Shit, jag kunde åkt dit för typ mord eller dråp eller vad det nu blir.
Medan jag låg där kom jag att tänka på att jag trots allt är mina föräldrars dotter. En liknande sak hände nämligen mamma och pappa på Mallorca. Efter en stund avtog rösterna och jag låg och lyssnade på tystnaden en stund innan jag ålade mig tillbaka till sängen och kravlade mig upp i den, bara utifall att någon verkligen skulle vilja se vem som var mordlysten.

Lundakalaset samt en släng av sommarkänsla och svininfluensa

För tredje morgonen i rad vaknade jag och undrade vem från NCC Roads som kört över mig med sin ångvält. Jag har ont i kroppen. I hela kroppen. I varenda kroppsdel. Jag är öm. Jag brukar ju alltid flyga upp ur sängen och bege mig ut på diverse äventyr. Jag är inte van vid detta. Jag kanske börjar bli lite krasslig. Kanske svininfluensan.

I helgen har det varit Lundakalaset. Det innebar aktiviteter på några av stadens många torg. Rix FM Festival intog Mårtenstorget under lördagskvällen, och med artister som Ola, Star Pilots, Sarah Dawn Finer, Velvet, Kim och Janet så kunde jag bara inte hålla mig därifrån. Observera min ironi. Men gratis är gott, så varför inte? Janets "Heartache On The Dancefloor" har trots allt fått det att rycka mitt dasanta ben otaliga gånger i sommar. Kvällen bjöd på solsken och blå himmel och det kändes som sommar all over again.

Med risk för att låta bortskämd och otacksam så längtar jag verkligen jättemycket efter att åka utomlands. Jag vet, jag har spenderat tre veckor i utlandet i sommar. Men det har liksom inte varit en sol- och badsemester. Jag längtar efter att bränna fötterna på glödhet sand, ligga på stranden i minst sju timmar i en veckas tid, bada i ett pissljummet hav som inte ens svalkar, bränna min näsa och sjunga "Rudolf med röda mulen" för mitt resesällskap tills denne bli galen (vilket är en tradition jag skapat) och skaffa en grymme bränna - one chocolate to go!

En varm vacker söndag som denna tillbringades iförd bikini på en filt i stadsparken. Måste se till att min soldepå är välfylld innan hösten och vintern kommer.

Booh!

För att jag ska lära känna nya människor har K-stin fixat så jag får vara med och hänga med musikalen Booh!

http://www.booh.se/

Natalie, K-stins kompis, tog med mig en kväll i början av veckan, presenterade mig och fick mig att känna mig som en i gänget. Eftersom det är premiär nästa vecka är det bråda dagar, och då kanske speciellt för dekorsektionen. Thomas, som är dekorchef och scenograf, har således satt mig i diverse arbete. Kvällarna den här veckan har jag sågat, slipat, spikat, mätt och målat. Min nagelbyggare Elvis skulle gråta om han såg mina naglar.

Alla som arbetar med musikalen gör det gratis. Kanske är det därför alla är så glada, engagerade och flitiga. Det är fantastiskt roligt att umgås med människor som brinner för det de gör. De drar mig med i sin entusiasm. Fast jag inte varit med från början och egentligen inte alls är så intresserad, så vill jag också att det ska bli fint.

Hissen och en sko

Jag bor på femte våningen om man ska tro hissknappen. Räknar man trapporna så bor jag på fjärde. Jag anser att hissar är till för handikappade och lata. Jag är varken handikappad eller lat - alltså tar jag trapporna. Men eftersom jag är en person som tänker lite mycket, på allt, så funderar jag på under vilka omständigheter jag får ge mig själv tillåtelse att ta hissen. Jag har kommit fram till följande: Hissen får endast användas när jag bär på något vidrigt vidrigt tungt och/eller otympligt och vid grymme karatefylla.

Galet trött är jag idag (ingen omständighet som gör att jag får ta hissen). Jag har sovit fruktansvärt dåligt inatt. Vaknade tidigt gjorde jag med. Men jag beslutade mig för att ta mig till Willys för att handla lite granna. ICA är nära men inte billigt. Kanske var det för min trötthet det gick så dåligt att ta sig till Willys.
Jag har under de senaste två morgonprommenaderna gått upp till Norra Fäladen, där Willys ligger, så jag visste precis hur jag skulle ta mig dit. Jag hoppade på min cykel och börjar resan med att cykla åt fel håll. Seriöst. Är jag helt dum i huvudet? Jag tog en sväng runt kvarteret och krockade nästan med en bil som gjorde en U-sväng. Jag borde vänt hem. Jag kommer upp till Ringvägen som ska ta mig raka spåret. Jag vet det. Jag gick här i morse. När jag kommit upp på cykelbanan inser jag ganska snart att jag cyklar motströms. Ska man cykla norrut ska man tydligen cykla på cykelbanan på andra sidan vägen. Jag måste ha missat en skylt. Jag hoppade av cykeln för att gå över på övergångsstället. Hoho, vad många bussar det stannade percis här. Mycket folk var det i dom också. Jag hoppade upp på cykeln och hann inte många meter förrän jag tappar min ena sko i farten - åh! flashback till Hollywood Blv, till och med samma sko. Bussarna och alla dess passagerare ser mig hoppa av cykeln för att gå tillbaka och hämta min sko, ta på den, svära för mig själv och sen fortsätta mig lilla tur.

Spolegatan 7B

När jag kom till Lund i lördags stod en lägenhet på Spolegatan och bara väntade på mig. Att vi inte kom in i den förrän i söndagskväll är en annan historia.

Nu har jag bott in mig lite och tycker att den är alldeles jättebra. Jag trivs verkligen här. Trots att det inte är jag som har inrett, trots att det inte är mina möbler och trots att det är en ungkarlslya. Det är ändå mina kuddar, mitt täcke, mina sängkläder, mina handdukar, mina saker i badrumsskåpet, min mat i kylskåpet, och min musik som kommer ur högtalarna.

Här bor ingen ungkarl. Här bor ju jag:

Gröna växter och blommor är inte överskattat. Det är tomt i fönstren.

Bara gört

Alla som känner mig vet att jag måste tänka igenom saker och ting väldigt noga, att jag inte är den som gör först och tänker sen. Jag vet knappt hur man stavar till impulsiv eller spontanitet. Så när jag inom en vecka funderade, bestämde mig och sedan tog mitt pick och pack och flyttade till Lund var det nog många av de mina som blev förvånade. Det var flera olika saker och personer, vissa i Mariestad och andra i Lund, som fick mig att packa väskorna. Men ingen ska tro att en Lundaflytt inte har varit diskuterat förut. För det är ju inte Lund som stad som fått mig att nu sätta bo 40 mil från personer som spelar roll. Visst, Lund är en fin stad. Men det finns många fina städer i Sverige, städer som inte ligger så långt bort och där de inte pratar skånska. Men i dessa städer bor inte Kristin.

Folk frågar ofta hur länge jag och K-stin har känt varandra. Då brukar vi bara titta på varandra och tänka: ska du eller jag berätta den här gången? och sen säger vi i kör: sen vi föddes. Det skiljer knappt en månad på oss och vi har alltid bott i husen bredvid varandra. Vi är uppvuxna tillsammans, som barnen i Bullerbyn. Minus alla andra barn. Hon är min BFF. Vi har bott långt ifrån varandra i ganska exakt 6 år nu, och det har gått perioder när vi inte hörts så ofta, men varje gång vi ses eller hörs så känns det som om det var igår. Detta har det nu blivit ändring på - det "var igår" bokstavligt talat. Och jag älskar det.